Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laharpe var afsvuren fiende till tyranniet, både som
republikan och såsom mot sin vilja Bernpatriciernas
undersåte. Han tänkte mera på de herskandes
skyldigheter än rättigheter och förklarade det öppet i det
memorial han vid ögonblicket för sitt inträdande i sina
funktioner lemnade kejsarinnan. Denna återgaf honom
det med egenhändiga tillägg, hvaribland detta ordagrant
hemtadt från ett officielt dokument: »Vi sätta en ära
uti att säga det, vi existera blott för våra folk». I
grunden hyllade hon föga hans åsigter, ty hon tänkte
med vissa filosofer att »det bästa beviset på ett folks
frihet är dess välstånd»,1 men hon ansåg dylika läror
ofarliga för en ung furste, utsedd att herska; den dagliga
erfarenheten om makten borde vara nog att motväga
deras herravälde. Länge visade sig hennes öfvervakande
af Laharpes undervisning endast genom välvilliga ord.
Så t. ex. skref hon efter att ha läst en uppsats rörande
den schweiziska regeringen: »Hr Laharpe, fortsättedra
lektioner i denna stil, edra tänkesätt behaga mig mycket».
En dylik uppfostran ingaf t. o. m. förhoppningar om
frivillig afsägelse af envåldsmakten, en de nya idéernas
triumf.2
Vid franska revolutionen och den skakning den
åstadkom i verlden uppvaknade den ryska aristokratien
och dess chef ur sina drömmar. Katarina II lät sin
sonson läsa konstitutionen af 1791, förklarade den för
honom paragraf efter paragraf, fogande till denna
lektion kommentarier, som han utan tvifvel i sin ordning
tolkade. Sedan fick kejsardömets unge arftagare med
egna ögon se hur det gick representanterna för den
gamla regimen, grefven af Artois och hertigen af Enghien.
»Du ser,» sade hans far vid underrättelsen om någon
blodig scen som inträffat i Paris, »att man måste behandla
1 Duclos, Voyage en Italie.
2 Helt annorlunda, än på Alexander, verkade de nya lärorna
på Napoleon, eller rättare sagdt verkade på denne icke alls. Om han
begagnar sig af tidehvarfvets jargon — anmärker Taine — så sker
detta utan att han tror derpå. Fraserna på modet äro för Napoleon
blott ett prydligt akademiskt draperi eller en röd klubbmössa. Han
bländas icke af någon demokratisk illusion och han känner endast
afsmak för den effektiva revolutionen, så väl som för pöbelns
suveränitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
