Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskorna som hundar.» Laharpe, hvilken af
hof-herrarne betraktades med sneda blickar, stod på si g
och tog öppet de nya principerna i försvar, som han
rättfärdigade genom gamla historien! Han redigerade
samtidigt under anonymitetens slöja en mängd skrifter,,
egnade att förbereda hans fäderneslands frigörelse och
det kom en dag, då bernare och emigranter genom
hemliga angifvelser blefvo orsaken till hans afsked.
Under ett första samtal med herskarinnan, då han högt
protesterat mot titeln jakobin, som man gaf honom,
fick han svaret: »Var republikan, jakobin, hvad ni vill,
jag tror er vara en hedersman, det är mig nog, stanna
hos mina sonsöner.» Denna försoning varade ej länge;
brist på aktning, hvaröfver Laharpe hade att beklaga
sig, medförde snart hans reträtt. Han afskedades med
tio tusen rubel, en dekoration af Sankt-Vladimir och
graden af öfverste samt återvände till Schweiz, »lycklig
att ha betalt sin skuld till menniskoslägtet».1
Denna afresa kom tsarevitsch att fälla många tårar;
han sade »adieu» eller snarare »au revoir» åt den som
han kallade sin vän, sin välgörare; han ville förblifva
(uttrycket är Laharpes) sonen af hans själ, af hans
tankar. Sedan upphörde han icke att skrifva till honom,
hvarvid han omsorgsfullt lät lägga sina bref på posten
i Berlin af fruktan att de skulle uppsnappas. En del
af deras korrespondens har publicerats af Soc. Hist, de
Russie. Andra fortsatte för öfrigt hvad Laharpe börjat.
Så t. ex. författade Masson vid tronföljarens sida sitt
poem »Les Helvétiens», ett slags hjeltedikt till de
ursprungliga schweizarnes ära, i hvilken en enda och det
en i Petersburg ej hemmastadd gudomlighet, friheten,
efterträdde Olympens klassiska invånare. Författaren
parafraserade i tio sånger ett berömdt vitterhetsstycke
af Voltaire, med den hemliga afsigten att i det poetiska
språket och stilen åstadkomma den omstörtning som
Frankrike åstadkommit i staten. Också gisslade han, allt
under upphöjandet af sin anonyme hjelte — ett folk som
afskuddar sig det främmande oket —
sjelfherskare-väldets ytterligheter, beklagade republiken Novgorods
undergång och helsade med jubel de stora tilldragelserna
af 1789.
1 Laharpes memoarer (utgifna af J. Vogel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
