Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tifex maximus har, enligt hvad det sägs, slutat med en
hemlig afsvärjelse i skötet af en katolsk prest, och ett
af sjelfherskarens sista ord är följande: »Man kan gerna
säga hvad man vill om mig, jag har lefvat och skall
dö republikan.»
Med denna karaktär ser man Alexander från början
vackla mellan det gamla Frankrike och det nya, mellan
den snillrike mannen som hade makten i Paris och den
legitime konungen, som knapt ännu fått en fristad i
Kurland. Eftersom han sjelf hade ett mord och en
palatsrevolution att tacka för sin upphöjelse på tronen så
betydde legitimiteten föga för honom, autoriteten var allt.
Men sedan den 18 brumaire hade Frankrike en herre, som
var på en gång lagens skapare, tolk och verkställare.
Han sträfvade efter är^n jemte makten, och man kunde
tro Alexander hänförd af några hemliga sympatier och
af dragningskraften hos en på förhoppningar rik okänd,
då han följande sin fars exempel och med en viss
tvekan räckte handen åt franska republikens nye chef.
Han hade i sitt manifest förklarat sig vilja styra
»enligt Katarina II:s principer och i öfverensstämmelse
med hennes hjertas önskan». Var det väl sant? En
ny tid började, då Vesterns inflytande skulle ge sig till
känna på ett helt annat sätt än under föregående
århundrade. Tsaren hade till officiella rådgifvare sin fars
mördare; utan att aflägsna dem skapade han sig en
hemlig regering, imiterande Ludvig XV och hans
diplomati. Laharpe, som från Schweiz hade måst fly
till Frankrike undan Paul I:s vrede, erhöll fullständig
upprättelse genom att till Ryssland återkallas af sin
forne lärjunge. Han tillbragte der åtta månader, under
hvilken tid han tvifvelsutan muntligen och skriftligen
gaf många råd, och det är bekräftadt, att hans anda
ingått i de flesta derefter genomförda reformer. Han
aflägsnade sig snart, ehuru man sökte qvarhålla honom,
emedan han kände sig illa tillfreds vid ett hof, der han
vid hvarje steg stötte på hemliga motståndare, och
föredrog att inskränka sig till en brefvexling, som
fortfarande gaf honom tillfälle att samtala med kejsaren
och med kejsaren ensam.
Det omedelbara inflytandet tillhörde företrädesvis
yngre personer, ryssar eller polackar, men uppfostrade
T va krönta rivaler. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
