Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i alla sina beslut lät fantasien och hjertat spela;
hvad han älskade, det hvars lockelser han ej kunde
motstå har han ansett vara sanningen, sanningen för
ögonblicket vexlande liksom hans intryck, hans
om-gifning. Hans historia skulle för amatörer af den
evolu-tionistiska läran vara ett pikant föremål för iakttagelser;
den är framför allt de rådgifvares eller vänners som efter
hvartannat lockat, hänfört och beherskat honom. Som
barn lyssnade han till Laharpe, som yngling till
Czarto-ryski, som mogen man till Speranski, som ålderstigen till
Araktschejew och tillsammans med dessa så olika
men-niskor har han insupit än ädla och än chimeriska idéer.
Sliten mellan dem och sjelfherskareväldets nationela
traditioner, pligter, fördomar, om man så vill, har han
oupphörligt låtit sig förföljas af lysande och tomma
skuggbilder, som efter hvarandra förintats under hans ögon;
han har upptagit som orakel, likvisst för att sedan
glömma dem, vissa ord, som mellan Vinterpalatsets
fyra murar icke hade någon betydelse och icke
uppväckte något eko. Mensklighetens engel kallades han
af Klopstock; en grek från det sjunkande Rom,
be-nämdes han af Napoleon. Man får hvarken ställa honom
så högt eller så lågt. Som privatmenniska och som
furste hade Alexander sina svagheter. Än för det
allmänna bästa, än för sitt eget intresse lät han principerna
och menniskorna böja sig för honom; hans liberalism
var, liksom hans farmors, ett vackert talesätt och ett
tidsfördrif, hvarmed hans inbillning invaggade hans
griller, och som stundens politik förjagade till
drömmar-nes område. Enligt Metternich behöfde en idé två år för
att utveckla sig hos honom och öfvergick till system det
tredje året; det fjerde året förändrade densamma och
det femte slog den i stycken. I sitt förhållande till
Napoleon öfvergår han från förakt till entusiasm, från
entusiasm till oförsonligt hat; likaså med bourbonerna,
hvilka han gifvit en tillflyktsort och hvilka han utan
saknad låter fara sin kos, för att längre fram, utan
någon hänförelse, låta återuppsätta dem på deras tron.
Efter att ha drömt om en europeisk konfederation
grundad på beaktandet af hvars och ens rättigheter,
slutar han med att till kongressen i Wien säga: »Europas
vilja det är rätten». Denne den grekiska kyrkans pon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
