Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåla motstånd eller ens en motsägelse, och icke desto
mindre har hans verk egt bestånd, ty han arbetade, i
öfverensstämmelse med den allmänna meningen, på ett
genom revolutionen rensopadt fält och hvad han gjorde
stod i sådan harmoni med de nationella sederna, att
hans dementier af honom sjelf icke hafva gäckat någons
förhoppningar om nyttan och tidsenligheten af hans verk.1
Annorlunda förhåller det sig med Alexander. Helt
visst kan man anse honom mindre oegennyttig än
Bonaparte utan att göra denne senare orätt. ^1 likhet med
sin farmor, hvilken var en beundrarinna af de franska
memoarerna, hade han tvifvelsutan läst Retz’ ord till
Condé: »Det är blott Gud, som kan existera genom
sig sjelf», och var uteslutande upptagen af att finna
detta »medium mellan folken och konungarne», som Retz
saknade redan i Frondens tid. Men han tog ej
tillräckligt i betraktande fördomarne hos en adel grundad
på en dubbel bas, den territoriella rikedomen och den
administrativa hierarkiens stamtrupper; han tog likaledes
föga i betraktande okunnigheten hos ett folk ärftligen
vandt vid en passiv lydnad ; han beväpnade sig framför
allt icke tillräckligt mot högsta maktens oupphörliga
frestelser och var i utöfningen af densamma mån att
visa att han förblef den oinskränkte herskaren. Med
stöd af en tradition som Napoleon saknade, undertryckte
han i sjelfva verket all rätt till initiativ och gick så
långt, att han tillkännagaf det en ministers
namnteckning icke var nödvändig för giltigheten af hans ukaser.
»Han hade gerna sett att hela verlden vore fri,» har
hans förtrogne Czartoryski sagt, »med vilkor att hela
verlden fritt och sjelfmant endast gjorde hans vilja.»
Samtidigt med de båda regeringarna, tillknöto de
båda samhällena åter de band, som sönderslitits af
1 Tainey i den förut nämda uppsatsen i Revue des deux Mondes,
karaktäriserar Napoleon såsom en kondottier, hvilken främjade sina
egna intressen, under det han gaf dem utseende af att vara statens.
Redan tidigt sträfvade han att nå det högsta målet och ville sluta
endast på tronen eller på schavotten. M:me Staël — till hvars
förhållande till Napoleon vi snart återkomma — såg i honom en
ättling af de stora italienarne från 1400-talet, de militära
äfven-tyrarne, usurpatorerna som grundläde stater, hvilka varade blott så
länge sjelfva grundläggarne lefde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
