Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid sin ankomst kunde Savary först ej finna någon
hotellvärd, som ville hysa honom; efter tio veckor
hade han ännu ej fått tillträde till någon salong och
var följaktligen hänvisad till den allmänna promenaden
som sin enda förströelse. I kyrkorna läste man
högtidligt böner mot Frankrike, boklådorna voro
öfver-svämmade af franskfiendtliga pamfletter. Savary
ansträngde sin hjerna för att finna medel att spränga den
fiendtliga cirkel som omgaf honom; han gjorde början
genom att indirekt bevisa det lilla hofvet i Mitau några
små tjenster och trodde sig ha uträttat mycket, då han
i emigranten Lavals salong rekommenderat sin
efterträdare Caulaincourt hos Joseph de Maistre. Han ansåg
sig äfven kunna lyckönska sig öfver det gynsamma
mottagande, som kommit en af hans stab, hr de
Mon-tesquiou, till del hos enkekejsarinnan, i det han glömde
att man bemötte Montesquiou väl för hans namns och
icke för hans chefs skull. Caulaincourt, utgången ur
den gamla regimen, hade deremot komprometterat sig
genom sin modeller mindre frivilliga delaktighet i
hertigens af Enghiens afrättning och blef drifven derhän
att utan Napoleons vetskap uttryckligen urskulda sig
hos tsaren.
Furstinnans af Tarent salong var ett eko af
kejsarinnans. Rojalisterna, som nyss förut varit i besittning
af politiskt anseende och inflytande, höllo sig ännu uppe
i den fina verlden och återtogo till och med den terräng,
som revolutionen, förste konsuln till ära, vunnit ifrån
dem; de underhöllo vid friskt lif den uppretade
sinnesstämningen hos de vid Austerlitz och Friedland
besegrade och röstade för en hämd, allvarsammare än
deras frivola epigram. I allmänhet fans hos dem en
fängslande belefvenhet och esprit, och man var föga
berättigad att mindre än ett århundrade efter Peter I
bedöma dem strängt. Man betraktade dem såsom de
sista representanterna af ett försvunnet samhälle, oaf en
nation hvars karaktär undergått förvandling. Å sin
sida funno de under den autokratiska regimen den
privilegierade ställning, som de förut åtnjutit i Frankrike.
Ar 1808 var det gladaste i S:t Petersburg sedan
Alexander kom på tronen. Gardena voro hemkomna
från kriget och för att dränka minnena af två års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
