Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting antydde att han var sjuk, när han den 28
maj efter frukosten steg till häst för att mönstra
husarerna och plötsligt i sträckt galopp aflägsnat sig från
sin svit liksom för att begifva sig till regimentets flygel.
Plötsligt såg man honom vackla, falla af hästen och när
man framkom till honom var allt slut. Det omedelbara
enhälliga intrycket på de närvarande äfvensom på
vetenskapsmännen, var att denna död orsakades af ett
slaganfall, som genom fallet från hästen vardt ögonblickligen
dödande. Läkarne vid universitetet i Lund, hvilka genast
tillkallades för att öppna liket, upptäckte ej något spår
af gift. Sålunda trodde alla de som hade haft bästa
tillfälle att bilda sig ett noggrant omdöme, på en
naturlig död. Det var först, när hr de Suremain nalkades
Stockholm, som han började höra andra gissningar
uppstå. Det var i sjelfva verket i Stockholm och icke
vid liket, som beskyllningen om förgiftningen hade
blifvit smidd och utspridd. Der bodde både de som
hade intresse uti att ett brott begåtts, och de som man
ville göra till de brottslige.
Vid passerandet af Linköping, stannade Suremain
ett ögonblick hos grefve Gustaf Mörner, samme person
som 1806 var öfverste för det grenadierregimente, som
efter slaget vid Jena och Lübecks intagande togs till
fånga af fursten af Ponte-Corvo. Genom att behandla
dessa fångar med exceptionel hänsyn följde Bernadotte
endast kejsarens önskan; men i sitt personliga
uppförande mot officerarne hade han utvecklat stor ståt och
artighet. Det var hans vanliga sätt mot främmande
militärer, bundsförvandter till Frankrike eller krigsfångar.
Suremain och Mörner samtalade om Sveriges närvarande
förlägenhet och om medlen att befrias derifrån, då
Mörner plötsligt yttrade: »I sanning, tror jag icke, att i
det läge hvari vi nu befinna oss, det bästa vore att
taga en fransk general, en man med hufvud och godt
sätt, till exempel fursten af Ponte-Corvo.» — »Men,»
svarade Suremain något förvånad, »om man beslöte sig
för att välja en fransk general, så måste man åtminstone
taga en som vore väl sedd af Napoleon, till exempel
vice konungen af Italien.» — »Åh, nan skulle icke vilja
komma till Sverige; han har en alltför vacker lott i
utsigt.» Suremain fäste till en början icke stor vigt
Två krönta rivaler. 8 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
