Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallning. Under tiden »vidhöllo Adlersparres
anhängare ihärdigt sitt förslag; Adlercreutz’ parti ansåg det
svårt att gå tillbaka».
Plötsligen inträffade en fruktansvärd ny katastrof,
ett otvetydigt bevis på verklig anarki, och invecklade
ännu mer Sveriges ställning.
Den berättelse som Suremain lemnar om Axel
Fer-sens mord är otvifvelaktigt en af de mest tillförlitliga
som finnas. Allt deri bär prägeln af den strängaste
sanning, ehuru man icke kan annat än förundra sig öfver
förf:s naivitet.
»Sedan min hemkomst» — skrifver han — »hade
misstankarne om förgiftning vunnit en förfarlig tilltro
bland folket, och familjen Fersen, som dagligen
utpekades för allmänhetens hämd, gjorde sig skyldig till det
af mig redan antydda felet att endast sätta oskuldens
passiva lugn mot den allmänna meningens förvillelser.
Jag erinrar mig att, vid ett samtal med konungen om
olyckan att vara föremål för en så orättvis och grym
anklagelse, konungen yttrade: ’Vore jag i Fersens
ställe, så skulle jag låta häkta mig och fordra dom
och ransakning. Det skulle tysta munnen på allt det
der packet; men detta är ett steg, hvartill icke jag kan
råda.’ Drottningen och flere andra personer voro af
en motsatt mening. De ansågo att ett sådant steg
skulle medföra olägenheten af att gifva ännu större
vigt åt ett orimligt förtal, som måste tystna af sig sjelf.
Hvad som hände, bevisade allt för väl att konungen
hade rätt.
Den 20 juni skulle kronprinsens lik, som återfördes
till Stockholm, mottagas derstädes med vid dylika
tillfällen öflig ståt, och grefvarne Fersen voro på grund af
sina embeten nödsakade att dervid figurera i första
linien. Ehuru i konungens tjenst, hvilket fritog mig
från att deltaga i hvarje ceremoni, der han ej var
närvarande, utsågs jag till att uppbära ett af bårtäckets
hörn och jag ville icke motsätta mig detta. Jag hade
en aning om att dagen skulle få ett olyckligt slut. Jag
talade derom på morgonen med general Adlercreutz;
han behandlade mina farhågor som fantasifoster. Han
ansåg det omöjligt att man kunde tänka på att begå
någon oordning i ett ögonblick, då det måste befinna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
