Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så slutade Axel Fersen: ingen har haft ett mera
romantiskt lif och ett ömkligare slut. Ännu helt ung
hade han med heder kämpat för det amerikanska
oberoendet. Sedermera hade han tjenat konungen och
drottningen af Frankrike med ett nit, som faran ytterligare
förhöjde. Han var i Versailles under den fruktansvärda
oktobernatten; två år senare (på dagen nitton år före
hans död) ledsagade Fersen den kungliga familjen på
dess flykt från Tuillerierna mot den förstad der de
väntades af detta åkdon, som ej hann längre än till
Varennes. Slutligen under de sista månaderna af år
1792 återkom samme man till Paris och undersökte,
glömsk af sin egen fara, ingångarne till Tempel tornet,
uppgörande förslag till flykt. Det var då som han bort
dö — menar Suremain — ett beklagansvärdt offer för
en ridderlig hängifvenhet, som den politiska lidelsen ej
kan förklara.
Vi anföra nu ur Lagerbjelkes depescher till Karl XIII
ett utdrag, som kommentar till det närmast föregående.
»Paris den 24 juni 1810.
–Jag ankom till S:t Gloud just som kejsaren
steg upp från bordet, och infördes i hans smårum i rez
de chausséen. Kejsaren mottog mig på trappan till
terassen med orden: »Det är vackert väder; låt oss göra
en tur i trädgården, så skola vi prata». Vi gingo ut,
och hofvet, som stod spridt i grupper på terassen,
försvann snart. Då uppstod det samtal, som jag har äran
nedskrifva med all den trohet mitt minne är mäktigt. Ers
maj:t skall deri finna personligt skarpa uttalanden,
kinkiga att anföra, men jag har gjort mig till en lag att
ingenting dölja och jag skall ej afvika derifrån.
Kejsaren: Jag känner orsaken, som för er hit och
jag vet att uppskatta densamma»
Jag: Det är denna ers maj:ts känslighet, som
skänker konungen tröst och hoppet att kunna godtgöra den
grymma förlust han gjort. Jag har äran lemna ers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
