Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag: Den af grefvarne Fersen, om hvilken ers
maj:t säkerligen vill tala, står främst vid hofvet, men
tar ingen del i statsärendena Han tillhör inte konseljen
och blandar sig ej i något. Man värderar honom
såsom en hederlig och rättskaffens man.
Kejsaren: Ni befinner er sålunda ånyo i en
ledsam ställning 1 Och jag, som med så mycket nöje
erfor, att tingen började gestalta sig och ordningen
återställas.
Jag: Lyckligtvis är den återstäld, sire, och det
gäller blott att upprätthålla den. Den sista riksdagen
hade ingått på konungens önskningar; vi ega energiska
män och medel att försvara oss, det enda som fattas
oss är säkerhet för framtiden.
Kejsaren: Man måste arbeta derpå. Förklarar
konungen sina planer i brefvet här? (Kejsaren hade
ännu icke öppnat det.)
Jag: Ja, sire, och jag skall med ers maj:ts tillåtelse
närmare förklara det. Sverige är sedan århundraden
tillbaka oberoende. Det önskar förblifva så, och ingen
uppoffring fins, som det ej för detta ändamål skulle
underkasta sig. Men medan det förkastar hvarje tanke
på underkufvelse, skulle det ej sålunda rubricera den
andel en stor suverän med samma känslor och intressen,
skulle värdigas taga i dess öde. Det fins ett utländskt
inflytande, som är välgörande men det måste göra sig
gällande på afstånd, och det fins ett som är skadligt,
nämligen det på nära håll.
Kejsaren (lifligt): Ah! Rysslandl Akta er väl
derför. (Sedan med en min som man ej kunde bli
slug på.) Icke som om kejsar Alexander skulle vilja
stämpla något mot er, det tror jag honom oduglig till,
men jag talar i allmänhet. På ena hållet finner jag
Ryssland på Bottenhafvets kuster och på dét andra
öfverskrider det Donau; det är tusan så allvarsamt! Inte
sant? Ni är ej längre vid krafter. . .
Jag: Sire . ..
Kejsaren: Jag begriper, ni kan försvara er; men det
är ej tillräckligt i längden (här rättade han sig, som om
han trott sig ha sagt för mycket). Jag menar, att det
skulle vara svårare för er att försvara er mot detsamma,
om dess inflytande sträckte sig till det inre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
