Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt Signeul, till hvilken han var särskildt hänvisad.
Signeul »förledd af hoppet att spela en rol och
befordra sin lycka, omfattade denna plan med mera ifver»
— säger Suremain — »än en klok karl bort göra äfven
frånsedt hans pligter såsom offentlig embetsman». Det
är visst, att denna konsuls inblandning i en
kombination, som hade till ändamål att gifva hans suverän en
helt annan arfvinge än han önskade, än han sjelf angaf,
var ett äf dessa företag, som icke ens framgången kan
moraliskt rättfärdiga. Sedermera, när Suremain
sammanträffade med honom i Sverige efter Bernadottes val,
uttryckte han för honom sin förvåning öfver hans
uppförande vid detta vigtiga tillfälle. Signeul svarade att
»hvad som bestämt honom för att arbeta för Bernadotte
var hans fruktan att se Napoleon missbruka det
in-flytande man började bereda honom i Sverige, för
att der placera den eller den af sina generaler, af
hvilken det skulle varit mycket mindre att hoppas
än af den förstnämde*. Detta Signeuls svar är så
mycket mera märkligt, som det är flera månader äldre
än närmandet mellan Sverige och Ryssland, för hvilket
samme Signeul varit en af de verksammaste redskapen
under den nye kronprinsens ledning. Det fans således
redan hos de förnämste anstiftarne af denna intrig en
mot de franska intressena fiendtlig baktanke, när de för
att bringa sitt verk till ett lyckligt slut arbetade på att
i Sverige utbreda den åsigten att Napoleon önskade
ett dylikt val.
Emellertid tillstår Suremain att det fans en
omständighet, som var egnad att ingifva förtroende till Mörners
steg och följaktligen förmildrande till förmån för Signeul.
Det var nämligen den redan då beslutade föreningen
mellan Mörner och en syster till baron Wetterstedt,
hofkansler och medlem af regeringen. »Signeul» —
säger Suremain — »kunde tänka att denne person ej
var främmande för sin blifvande svågers åtgöranden.
Jag hade emellertid många skäl att tro motsatsen.»
Vare dermed huru som helst, framstälde Signeul denna
hypotes för grefve Wrede som en afgjord sak. Denne,
en mycket präktig karl, men något lättsinnig och
lätt-ledd, gick in på denna idé utan undersökning och
trodde slutligen på fullt allvar att Mörner var bäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
