Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma om valet af en ny kronprins, eller snarare för
att lära känna eller gissa hvem kejsaren ville att man
skulle välja. Också afsände konungen redan den 21
juni, d. v. s. dagen efter Fersens mord, sin förste
adjutant till hr Desaugiers. Suremain återgifver i sina
memoarer ej i detalj detta samtal, men man återfinner det
i franska chargé d’aífaires’ens korrespondens. »Öfverste
Suremain» — skrifver han — »hår kommit för att å
konungens vägnar meddela mig att jag kunde vända
mig direkt till konungen så ofta jag ansåg lämpligt.
Karl XIII skulle med tacksamhet mottaga den konung,
hvilken det vara månde, som kejsaren komme att
presentera honom ... ’Låt kejsaren’ — sade mig öfversten —
’gifva oss en af sina konungar och Sverige skall anse
sig räddadt; låt honom säga till konungen: er
författning duger icke, och detta enda ord skall vara nog för
konungen att förändra den utan att frukta motstånd
från riksdagens sida.’ Några dagar senare befann sig
Suremain i ny beskickning hos Frankrikes
chargé-d’aífaires. Här har man verkligen kulminationspunkten
af Frankrikes öfvervigt under första kejsardömet; inför
Napoleon bugar sig Frankrike, men Europa kastar sig
till marken! Vi se här en konung, ett helt hof, en hel
nation forskande efter hållningen, spejande efter de
minsta uttryck af en simpel legationssekreterare, som
för tillfället gjorde tjenst som Chargé-d’affaires. Men
denna underordnade tjensteman representerar Frankrike;
genom honom kunde man lära känna eller ana herskarens
hemliga tanke; från denna stund varder han situationens
vigtigaste man. Konungens och hans rådgifvares
förlägenhet växte med hvar dag. Af Lagerbjelkes depescher
hade de fått kännedom om den unge Mörners
besynnerliga tilltag och det kyliga mottagande, som gifvits
åt förslaget att välja hertigen af Augustenburg till
tronföljare. Napoleons svar, mot vanligheten så sväfvande,
tycktes lemna hela bestämmanderätten i denna
angelägenhet åt konungen och nationen, men det var så ovanligt
att se Napoleon öfverlemna åt furstarne och folken
besväret att tillkännage sin vilja, att förståsigpåarne ville
ovilkorligen i denna återhållsamhet spåra en baktanke.
’Emellertid’ — säger Suremain — ’gåfvo några nya
yttranden af hr Desaugierå anledning till den förmodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
