Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hagade kejsaren på det högsta; han befalde hertig Cadore
att genast återkalla Desaugiers samt meddela svenske
ministern i Paris att detta steg hade tagits emedan
chargé-d’affaires’en blandade sig i att gifva råd, »att
hafva sin egen mening ...» Den skrifvelse, som
innehåller denna rappel, är af den 25 juli och kejsaren
återkom flera gånger med harm till sin chargé d’affaires’
komprometterande uppträdande.
Man fattar lätt skälet till denna harm. Vid denna
tidpunkt (juli 1810) var brytningen med Ryssland ännu
ganska problematisk. Det var således icke lägligt för
Napoleon att uppmuntra ett val, som vid denna tid kunde
å Rysslands sida hafva tolkats som ett fiendtligt
försig-tighetsmått. Men å andra sidan var det honom lika
litet lägligt att återhålla svenskarne derifrån, ty den
omedelbara föreningen af de båda kronorna var en
mycket vigtig fördel under den redan ganska möjliga
hypotesen af ett nytt krig. Suremain insåg fullkomligt
denna situation. »Europa» — sade han—»darrade vid
denna tid för Bonaparte. Hans inflytande i Sverige
understödt af gammal vana, af liängifvenhet för Frankrike,
af begäret och behofvet att godtgöra nyss lidna
förluster, af illusioner desto mer förledande, som de komme
från långt håll, var kanske större der än i något annat
land. Om han velat, skulle han kunnat genomdrifva
till och med konungens af Danmark val, hade han ej
velat för tillfället skona Rysslands ömtålighet. Man
kan ej på annat sätt förklara denna ytterliga
återhållsamhet, som han vid detta tillfälle tvärtemot sin vana
visade i sin maktutöfning.»
I de sista bref, Desaugiers skrifvit före sitt
återkallande, upprepade han äfven att det för att få
vågskålen att luta endast behöfdes en vink af kejsaren.
Såsom Bignon med skäl anmärker, »skulle denna vink,
om den gifvits till förmån för konungen af Danmark,
några år senare varit Frankrikes räddning».
Emellertid somnade icke prinsen af Ponte-Corvo
vid det förslag man gjort honom. Han fördubblade sin
vänlighet mot de svenskar, som uppehöllo sig i Paris
och »sparade icke inför kejsaren på försäkringar om
hängifvenhet för hans planer och tillgifvenhet för hans
Två krönta rivaler. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
