Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Desaugiers var i hemlighet bemyndigad att föra
detta språk, trodde han sig dock böra göra några
invändningar. Han framhöll de båda folkens gamla ovilja,
återuppväckt genom nya fiendtligheter, den danske
suveränens föga behagliga yttre och de fördomar, som voro
allmänt rådaritte om honom. Derpå antydde han, som
var viss om att detta samtal genast skulle framföras till
Paris, att man litet längre fram skulle vinna samma mål,
de båda kronornas förening, och att man ej skulle hafva
samma nationella motvilja att öfvenrinna om man
föreslog prins Christian Fredrik, syssling till konungen af
Danmark och naturlig arfvinge till honom, för den
händelse denne furste efterlemnade endast döttrar, hvilket
tycktes mycket sannolikt.
Man kan väl förstå att Suremain ej framstälde en
dylik insinuation på eget bevåg. Han hade förut talat
derom med konungen, som väl upptagit detta sätt att
aflägsna konungen af Danmark, och han hade bemyndigat
Suremain att begagna sig deraf.
I sjelfva verket var kejsaren absolut herre öfver
valet. Fredrik VI:s väljande må hafva varit aldrig så
motbjudande för Sverige, så skulle det, för att i sista
ögonblicket betrygga denna furstes val, ej behöfts mer
än ett ord, ett tecken af kejsaren. Svenskarne skulle
endast helst hafva sett, att man ålade dem hvarje annat
val, och Suremain hade rätt då han sade till Desaugiers
»att den obetydligaste franske general skulle hellre
mottagas än konungen af Danmark. Vid detta tillfälle» —
säger han — »kom Bernadotte flyktigt på tal. Tanken
på att välja honom föreföll oss båda två så vansinnig
och vi båda två voro ense om att af alla fransmän,
vore prins Eugène den ende, på hvilken man rimligtvis
kunde tänka.» Man skall snart få se att kejsaren a sin
sida hade haft samma tanke.
Såsom Suremain mycket riktigt förutsett, hade han
icke förr gått sin väg, än Desaugiers skyndade sig att
nedskrifva det vigtiga samtal han nyss hade haft »med
en af de mest notabla och med landets tänkesätt bäst
förtrogna personligheter, angående faran af en omedelbar
förening af de båda kronorna.»1 Denna depesch miss-
1 Bref af Desaugiers af den 5 juli. Det öfverensstämmer
fullkomligt med Suremains berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
