Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Furstens af PonteCorvo val erbjuda två synpunkter,
som äro mig misshagliga: det komprometterar mina
förbindelser med Ryssland och sätter ånyo en privatman
på en tron, hvilket är att profanera kronanf
Frågan om öfvergången till annan religion är icke
heller likgiltig, hvilket jag sluter till af den verkan denna
underrättelse hade på kejsarinnan, som utropade: ’Hvad!
den trolöse öfvergifver sin Gud för en krona? Aldrig
skulle någon af de mina lånat sig till något dylikt.’ Jag
hade erbjudit kronan åt vicekonungen af Italien, som
rent ut frånsade sig den.
Jag: Då ers maj:t med så mycket förtroende
värdigats tilltala mig, vill jag med samma
öppenhjertig-het bekänna, att jag delar alla ers maj:ts synpunkter,
hvarförutom jag tillägger att exemplet af en marskalks
uppstigande på tronen nödvändigt måste ha ett dåligt
inflytande på hans kamrater. Ers maj:t skall inom
kort se sig tvungen att låta fysiljera en, för att hos de
andra stäfja deras högflygande planer.
Jag håller fullkomligt med ers maj:t om det
otillbörliga i att öka privatpersonernas antal på tronerna,
och jag anser att ers maj:t borde lägga verklig vigt
uppå att förblifva den enda.
Napoleon: Ni har rätt; denna konsideration, som
rör mig och mitt namn personligen, har ofta kommit
mig att ångra, att jag placerat Murat på Neapels tron.
Jag borde ha utnämnt honom till vicekonung och
öfver-hufvud taget icke ens gifvit troner åt mina bröder, men
man lär så länge man lefver. Med mig är det en annan
sak, jag har bestigit en tron, som jag sjelf återupprättat,
jag har ej gjort intrång i någon annans arf; jag har
tagit hvad som icke tillhörde någon. Jag borde ha
nöjt mig dermed och endast utnämt generalguvernörer
och vicekonungar.
Hvad marskalkerna beträffar, ger jag er så mycket
mera rätt, som det redan fins de, hvilka drömt om
storhet och oberoende.
Men jag vill visa er, att jag förblifvit neutral i den
svenska frågan.’
Kejsaren ringde på sin kabinettsekreterare och lät
tillställa sig korrespondansen med Karl XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
