Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Napoleon och Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stället uppträdde Bernadotte som friare och Napoleon
skref då med oföränderligt lugn till Joseph från Cairo
i juni 1798: » Jag lyckönskar Desirée om hon gifter sig .
med Bernadotte. Hon förtjenar att bli lycklig.» 1 Och
bröllopet egde rum d. 16 aug. 1798 i Paris i Joseph
Bonapartes hus vid rue du Rocher.
Då Bernadotte första gången inträdde i Desirées
d. v. hem, satt hon jemte medlemmarne af sin familj
till bords. Bernadotte egde vid den tiden ett ovanligt
skräckinjagande yttre — såsom man kan finna af t. ex.
det porträtt, hvilket åtföljer det 1883 utkomna arbetet
Les diplomates de la revolution par Frédéric Masson
— ett långt, fritt hängande, ej flätadt hår som dock
ännu bar spår af puder, små svarta pistolformiga
poli-songer, lång och mycket tunn näsa, svarta intelligenta
och lifliga ögon, hvartill kom hans segervissa min, hans
hand som hvilade på sabelfästet, hans generalsuniform
utan guldbroderi annorstädes än på kragen, och
hop-knäpt ända till den vårdslöst knutna svarta halsduken
ofvanför hvilken man skymtade en rand af den hvita
kragen, den trefärgade fjäderbusken, som stolt svajade
öfver den guldbrämade hatten — 2 allt detta var utan
tvifvel tillräckligt att injaga bäfvan hos en
sjuttonårig tärna. Också lär Desirée vid anblicken af sin
blifvande make hafva tagit till flykten, och enligt
sin egen berättelse gömt sig i ett angränsande rum,
hvarur man fåfängt sökte locka fram henne till det
beramade kärleksmötet* Det var i sjelfva verket marskalk
Marmont, hvilken i egenskap af böneman fick å
Bernadottes vägnar bugt med mademoiselle Clary.3
1 Jemför »Supplément å la Correspondance de Napoléon I:er»
(utg. 1887).
2 Se närmare beskrifning på Bernadotte vid denna tid i 7:de
bandet af »Svenska hofvets och aristokratiens lif», der det väsentliga
af Massons ofvannämda arbete finnes intaget.
3 Längre fram i tiden hyste drottning Desideria icke någon
öfverdrifven respekt för Karl XIV och det hände till och med att
då denne ville i något uppbrusningens ögonblick göra sin kungliga
värdighet gällande inför henne, hon skämtsamt hotande med fingret
sade: »Bernadotte, Bernadotte!» — Vi begagna tillfallet att i detta
sammanhang påpeka att Desideria var å hufvudets vägnar bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
