Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Napoleon och Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Sverige anlände Desideria i sällskap med sin
son kort efter Karl Johans ankomst. Den 18 jan. 1811
skrifver Suchtelen till Romanzow:
»Prinsessan gjorde vid sin ankomst hit icke något
särdeles godt intryck, ty hon visade i början mycket
humör. Hon var missnöjd med möbleringen af sina
rum, och man har varit tvungen att göra ändringar i
densamma.
Den dagen de olika civila och militära
departementen presenterades för henne, visade hon sig i stället
för att uppträda i svensk galadrägt, enligt seden vid
detta hof, i en enkel svart klädning utan någon
prydnad, något som tagits mycket illa upp här, der man
håller så strängt på den yttre glansen.
Man påstår att prinsessan och de franska damerna
hon haft med sig allt för öppet göra sig lustiga på
svenskarnes bekostnad, i det de skämta öfver deras
hållning och skick.
Jag kan vidare här tillägga att kronprinsen vid
underrättelsen om kronprinsessans ankomst till
Helsingborg utropade: ’Gud ske lof! min hustru och mitt barn
ha kommit undan hans klorl’»1
I dessa klor skulle hon emellertid snart åtminstone
i viss mån återvända. Den 5 juni 1811 skrifver
Suchtelen till Romanzow.
»Hvad beträffar ers excellens’ förfrågan om, hvilken
makt kronprinsessan eger öfver sin gemål, kan jag efter
utrustad än man i allmänhet föreställer sig. Inom traditionerna vid
hofvet fortlefver en och annan rätt betecknande anekdot af samma
slag som den nyss anförda. Kändt är att drottningen aldrig gjorde
sig brådtom vid sina utfärder o. d. Då kungen en gång vid ett dylikt
fall tillät sig den påminnelsen att klockan redan var så och så mycket
svarade hon blott skämtsamt: »Det - var mig en oartig klocka!»
och fortsatte helt lugnt sina toalettbestyr.
1 27 augusti 1810 skrifver Lagerbjelke från Paris i redogörelsen
for en hoffest: »Kejsaren samtalade länge med furstinnan af
Ponte-Corvo, medan han vänskapsfullt höll hennes hand mellan sina».
7 sept. 181 o skrifver Lagerbjelke: «Jag har fått kännedom om
ett i hög grad artigt bref från kejsaren till kronprinsessan hvari
h. kéjs. maj:t efter att ha uttryckt sitt personliga intresse för henne
och’ hennes gemål, slutar med att bedja henne taga noga vård om
sin son, ’kallad till höga och sköna bestämmelser*».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
