Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 1. Hofvet i Kurland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått namnet grefve af Lille och af Fouchés polis
be-nämdes »konungen af Mitau», var Ludvig XVIII.
Aldrig har någon landsflyktig gjort sig säkrare
förhoppningar, och aldrig har någon afdankad furste
bättre vetat att gifva sig sken af en makt, som han icke
egde. I alla Europa hufvudstäder underhöll han
representanter, som om han ännu sutit på tronen: i London
hertig dHarcourt, i Wien La Fare, biskop af Nancy
och markis de Bounay, i Madrid hertig d’Havré, i
Lissabon hertig de Coigny, i Neapel grefve de
Cha-stellus och abbé de Jons, i S:t Petersburg markis de La
Ferté och vicomte de Caraman, i Hamburg herr de
Thauvenay, i Rom herr de Vernégues. Från Mitau
dikterade han sina order och från Mitau
korresponderade han med de suveräner han ständigt underhöll
med sina klagovisor, med grefven af Artois, som fått
en fristad i England, med furstarne af sitt hus, med
Condéerna, generaler vid hans lilla armé m. fl.1
Såsom hjelp vid detta förehafvande hade han två
medarbetare, d’Avaray och Saint-Priest; grefve d’Avaray,
»blomman vid det lilla Mitauhofvet», hans personlige vän,
»hans räddare», hvars tillgifvenhet aldrig förnekat sig,
hvilken egde hans förtroende, och som han isynnerhet
använde till förhandlingar af förtrolig och enskild art;
grefve de Saint-Priest, hans brors f. d. minister, som
han kallat till sig 1797 för att åtaga sig hans politik.
Dessa båda personligheter sågo ej hvarandra med
särdeles blida ögon, afundades hvarann och täflade om
konungens ynnest. Saint-Priest slutade alltid med att
besegra sin motståndare, gentemot hvilken han kunde
berömma sig af en långvarigare diplomatisk
tjenst-göring och af forna förbindelser med de flesta
utländska statsmän såväl som af sin kännedom om
Nordens hof. Gift med en tyska2 och en tid som emigrant
1 Hvad som återstår af denna vidlyftiga korrespondans utgör ej
mindre än något öfver hundra volymer in folio, förvarade i franska
utrikesdepartementet. Fullt ut lika många finnas kringspridda i
åtskilliga europeiska arkiv.
2 Grefvinnan Ludolf. Hon tyckte ej om Frankrike, åtminstone
att döma af följande utdrag ur ett bref, som hon skref till ryske
kanslern, furst Bezborodko, sedan hennes man lemnat S:t Petersburg
för att begifva sig till Mitau. »Jag önskar icke stanna i Mitau,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
