Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 1. Hofvet i Kurland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bosatt i Sverige, hade han efter en första resa till
Ryssland blifvit uppmärksammad af kejsarinnan Katarina,
och det var han som af Paul I utverkat Mitau såsom
tillflyktsort för sin konung. Under landsflykten höll
han med kall högdragenhet på en Versaillesministers
formaliteter och anspråk.
Brefven till suveränerna voro Ludvig XVIIIrs
personliga verk, men han affattade dem efter samspråk
med sina rådgifvare. Dem han skref till tsaren voro
föremål för långa debatter. Svårigheter att lefva i
godt förstånd med Paul I, hvad man redan hade honom
att tacka för, hvad man ännu väntade sig af hans
ädelmod ålade försigtighet i språket, såväl som klokhet i
handlingarne. Konungen vände sig ofta till honom,
än för att meddela honom nyheter som han erhöll
utifrån, än för att hemställa några förslag till honom,
och än för att påkalla hans välvilja rörande intressen,
som lågo honom om hjertat.
Penningefrågorna intogo äfven en vidlyftig plats i
„ franske konungens korrespondans med ryske kejsaren.
I Mitau erhöll konungen af kejserliga regeringen, utom
bostad i det gamla hertigliga palatset, 600,000 om
året. Men denna summa utgjorde endast en del af
hvad emigranterna kostade den ryska skattkammaren.
Condéarmén och konungens lifgarde voro i Rysslands
sold. Hertigarne af Angouléme och Berry, som voro
beklädda med blott hedersgrader, erhöllo verklig
af-löning. En mängd franska adelsmän hade blifvit tsarens
officerare eller funktionärer. Andra erhöllo pensioner,
eller hade till och med insatts i besittning af
vidsträckta gods med underlydande allmoge. Ludvig
XVIIIrs representant i S:t Petersburg betalades ur det
kejserliga schatullet. Så snart Paul I befalde en
fransman till sig, eller mottog ett ombud för konungen,
skänkte han honom alltid under form af penningar ett
bevis på sin ynnest. Den pension af 600,000 frcs,
som Ludvig XVIII erhöll, utgjorde sålunda endast en
bråkdel af de utgifter som emigrationen pålade Ryss-
skrifver hon. »Jag älskar mitt lugn framförallt och vill ej blanda
mig i något, hvad det vara må. Jag tycker icke om fransmännen
och hvad som bidrog till min lycka i Sverige var det att jag der
slapp träffa några sådana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
