Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 1. Hofvet i Kurland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig att fortfarande lemna. Oaktadt alla bevekande böner
förblef Bourbonernas arftagare i onåd i S:t Petersburg,
som om han varit simpel hofman. Tsaren nekade
honom till och med rättigheten att underhålla ett
sändebud vid ryska hofvet. Det var först genom hertig de
Serra-Capriola, representant för Båda Sicilierna, som
han kunde göra sina böner hörda.
Korrespondansen för år 1801 rör sig knappast
kring annat än penningefrågor. Nöden blir större med
hvarje dag. Beröfvad hjelpen från Ryssland, ser
konungen sig endast hänvisad till 200,000 frcs från Spanien och
de 20,000 floriner, som hertiginnan af Angouléme såsom
Marie-Antoinettes arftagarinna erhåller af österrikiska
hofvet. Dessa kontanter anlända oregelbundet och efter
oräkneliga svårigheter. De förslå icke till utgifterna
för den kungliga staten, som sammansatt af sextio
personer kostar 400,000 frcs. Thauvenay, som då och då
kallades till Warschau för att ersätta d’Avaray, hvilken
var sjuk i Italien, lyckades icke med all sin skicklighet
att minska dem. Nöden är sålunda uppenbar och göres
så mycket grymmare genom de opphörliga böneskrifter,
som stäldes till konungen af hans anhängare förutom
hans kreditorers pockande fordringsanspråk. Under
alla former ger sig eländet tillkänna. Några adelsmän
söka på olika sätt förskaffa sig de resurser som fattas
dem. De företaga handelsoperationer, köpa ganska
dyrt och på kredit varor, som de sälja till underpris
men pr kontant. De spela, spekulera, kompromettera
sitt namn och sin heder i misstänkta företag.
Vid början af år 1804, då den landsflyktige
konungen mer än tre år uppehållit sig i Warschau, antogo
förhållandena i Europa en högst allvarsam karaktär.
Bonapartes äregirighet, hans envisa planer på England,
hans anspråk på att verlden skulle böja sig efter hans
vilja framkallade en ny koalition och nya krig. De
hjertliga förbindelser, som 1801 knutits mellan Ryssland
och Frankrike, hade förändrat natur. Ur dessa
tvistefrön hemtade Ludvig XVIII mod och djerfhet; efter
flyktiga anfall af missmod trodde han nu på möjligheten
att återvinna sin krona, men emedan han länge varit
afsöndrad från furstame af sitt hus, särskildt från sin
bror, hvilken han icke träffat på åtta år, insåg han nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
