Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 2. Marie-Louise och hennes lefnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro dystrare än andra dagar,* säger general de
Mon-tholon, »emedan de naturligtvis uppväcka minnen, som
tvinga en att göra jemförelser mellan det förflutna och
det närvarande. I stället för Tuillerierna vår usla
bostad; i stället för vårt saknade Frankrike den fördömda
S:t Helena; i stället för familjens smekningar, hofmännens
lyckönskningar, folkets glädjerop, Europas hyllning de
till intet båtande nyårshelsningarna af några följeslagare*
i fångenskapen, hvilkas antal när som helst genom
en förhatlig fångvaktares nyck kunde ytterligare
förminskas.» Till kirurgen O’Meara, som önskade honom
godt nytt år, genmälde fången: »Kanske dör jag,
hvilket vore det bästa. Jag kan icke få det värre, än
jag nu har det.» Efter att ha tackat sina trogna
tjenare och utdelat skänker åt dem, deras hustrur och
barn, sade han: »Jag tror på edra välönskningar, men
jag väntar endast på döden såsom en befriare från
mitt straff. I sen att hvar dag medför någon ny
förolämpning. Jag beklagar er, ty ju mer I gen mig
bevis på er tillgifvenhet, desto mer måsten I lida af
att se mina egna lidanden. Låt om oss åtminstone
hoppas att M:r Lowe låter denna dagen gå utan att
plåga mig.»
Napoleon, som icke gått ut sedan den 20 nov.
. 1816, begaf sig den 26 jan. 1817 ända till general
Bertrands bostad, belägen ungefär en mil från
Long-wood, för att lyckönska hans hustru, som nedkommit
med ett vackert barn. »Sire,» sade då denna dam,
»jag har äran presentera för ers maj:t den enda
fransman, som efter ers maj:ts ankomst till Longwood
kommit dit utan lord Bathursts samtycke.»
Somliga ögonblick tycktes fången ha vant sig vid
sitt öde och talade som en filosof om det fåfänga i
äran och storheten här i verlden: »Tolf francs om
dagen skulle räcka åt mig,» sade han den 7 febr. 1817,
»min natur var att finna lyckan i ett lif af studier och
milda rörelser. Jag skulle ha varit mycket lyckligare
som monsieur Bonaparte än som kejsar Napoleon. Allt
är relativt: en god gryta, ett borgerligt kök lämpade
sig bättre för min mage än det yppiga bord jag höll;
jag blef alltför väl betjenad, jag kunde knapt få spisa
frukost efter min egen smak, med turkiska bönor eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
