Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 2. Marie-Louise och hennes lefnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni har räddat mitt lif; detta minne skall aldrig utplånas
ur mitt hjerta och jag tror mig ej bättre kunna bevisa
ers maj:t min erkänsla än genom att ha mod att skrifva
detta bref.*
General Gourgauds röst var sjelfva hederns. Hvilken
olycka för kejsarinnan Marie-Louise, att hon icke
lyssnade till denl Efterverlden skall evigt förebrå henne
derför. En kopia af generalens bref kom Napoleon till
handa i dec. 1818. Det återupplifvade för ett
ögonblick hoppet i hans hjerta. Han kunde ej tänka sig,
att ett så patetiskt och kraftigt vädjande till
mennisko-själens ädlaste känslor icke skulle finna génsvar.
Vid den tid Napoleon dog, var Marie-Louise
haf-vande med en son, som hon hade med general Neipperg,
och hvilken fick titeln furste af Montenuovo.
Baron Méneval har i en notis om general Neipperg
uttryckt sig på följande sätt om denna förening.
»Marie-Louise hade förenat sig med. general Neipperg genom
ett giftermål till venster, och har i detta haft tre barn.
Det äldsta är gift med grefve de San Vitale, öfverste
kammarherre i Parma, och vistas vid sin mors hof.
Det andra, grefve Montenuovo, är officer vid ett
österrikiskt regemente. Det tredje barnet, en flicka, dog
som ganska liten. Om en laglig akt legitimerat barnens
födelse, eller om Marie-Louises förening med grefve
Neipperg föregick Napoleons död lemnar jag derhän.
I Italien, de lätt ingångna förbindelsernas land, är
helgandet af en förening den lättaste sak i verlden. Två
personer, som vilja gifta sig förklara sin afsigt inför
en prest, som biktar dem, gifver dem absolution, läser
en messa och sammanviger dem, allt detta utan att
några vittnen behöfvas. Man har likväl all anledning
att tro, det kejsaren upphört att lefva, då Marie-Louise
ingick detta andra äktenskap. I Wien liksom i Parma
upprepade hon oupphörligt sitt fasta beslut att icke
framkalla en skilsmessa och att aldrig lyssna till
förslaget derom.>
Parmas befolkning respekterade af diskretion och
vördnad för sin herskarinna detta mysterium och
inträngde ej, såsom man skulle ha sagt i sjuttonde århundradet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
