Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska notiser öfver personligheter, förekommande i detta arbetes första del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort tid vid svenska legationskansliet i London, der han
till förman hade v. envoyén v. Nolcken ; redan följande
året synes han hafva blifvit sekreterare hos svenske
ambassadören i Paris E* M. v. Staël. Då Gustaf III
i juni 1791 uppehöll sig i Aachen, sysslande med
planer att uppträda som det franska konungadömets
riddare, skickades S. dit i ett vigtigt ärende, som
skulle muntligen framföras. Konungen skall dervid
hafva begärt höra budbärarens egen mening och
S-uttalat den så fint och välgrundadt, att Gustaf
betygade honom en välvilja, som äfven under efterträdaren
kom S. till godo.
Vi förbigå utvecklingen af Signeuls bana till den
tidpunkt, som står i sammanhang med vårt egentliga
ämne, blott anmärkande, att enligt dr Sjögrens
forskningar har Lagerbjelkes diplomatiska roi i Paris blifvit
öfverskattad. Dr S. skrifver nämligen: »Då efter
fredens afslutande (jan. 1810) Lagerbjelke fick i uppdrag
att i Paris qvarstanna som ministre plénipotentiaire,
var detta mer att anse som en hederlig förvisning än
som ett tecken till betydenhet. Engeström brefvexlade
fortfarande med S. som också till honom, ej till
Lagerbjelke, meddelade sina underrättelser om ställningar och
förhållanden. Så gaf Lagerbjelke intrycket af en
diplomatisk dilettant, som, klent underrättad, affattade sina
i vackert språk utarbetade depescher, hvilka i svenska
utrikesministeriet ansågos föga mer än goda krior, medan
Signeuls handbref, som ofta motsade depescherna, vida
högre aktades. Att S. sökte helt och hållet
undantränga ministern för att sedan efterträda honom, har
påståtts, kanske icke alldeles utan skäl.»
Vi upptaga nu hvad dr S. skrifver rörande Signeuls
röl vid svenska tronens hembjudande åt Bernadotte.
Icke utan tvekan inlät sig Signeul på detta äfventyrliga
företag; men då han en gång beslutat sig derför,
fullföljde han det lika djerft som skickligt. Sedan Otto
Mömer rådgjort med ingeniörkaptenen La Pie och af
denne förvissats, att Bernadotte var den som borde
komma i åtanke, begaf han sig på morgonen den 22
juni till S., yppade sin afsigt och begärde
general-konsulns medverkan. Det är ej att undra på, om S. till
en början »förvånades öfver dristigheten» i Mörners
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
