Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Stormfåglar vid horisonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen för mig, på hvilken väg det än skulle behaga
mig att slå in, eller jag skall knäcka henne... jag
skall krossa henne, jag... men hvad jag är simpel som
så kan reta upp mig ... säg henne . .. säg henne med
ett ord att hon förhåller sig lugn. Det är det
klokaste partiet.
Joseph: Jag ser med nöje, min käre broder, att
ni alltid i sjelfva verket är så god, att ni icke ens
kan hata.
Napoleon: Er fru gör orätt i att förlita sig
derpå. Gå åtminstone ej och inbilla henne, att jag är
god. Tro mig, det är nödvändigt att hon fruktar mig,
men likväl kan ni lugna henne rörande mitt
tyrann-ämn , ty man har äfven sagt mig, att det är hennes
sätt att förutsäga min framtid.
Joseph: Jag kan verkligen ej annat än förakta
och hata dem, som förvrida hufvudet på er med detta
giftiga sladder, hvilket icke kan annat än sluta olyckligt
för en stackars qvinna, som icke begär något högre än
att få älska er och som, emedan hon vet att ni till
sådan grad afskyr henne, i sin tur.. . ni har sjelf sagt
det, och det är en erkänd sanning: »Det fins inga
små fiender».
Napoleon: Jag har ju också bedt er lugna,
snarare än oroa henne. Jag skall aldrig onödigtvis göra
henne något ondt, om det än vore blott af aktning för
er. Jag är, när allt kommer omkring, en god menniska,
men ser ni, jag har alltid känt en oemotståndlig afsky
för qvinnor med namn af vitterlekare.
Jag: Tillåt mig säga, att m:me Staél hvad
qvick-het beträffar icke har sin like inom sitt kön och
knappast inom vårt.
Napoleon: Och äfven ni, Lucien, säger detta?
Jag hade ända hittills trott, att det endast var
dum-hufvuden eller män med medelmåttig begåfning, som
så föllo till fota inför det qvinliga snillet. Men ni; åh!
det förvånar mig.
Joseph: Och mig förvånar ni er icke öfver?
Till hvilken kategori hänför ni mig? Till
dumhufvu-dena? Eller till menniskoma med medelmåttig
begåfning? I detta sista fall får jag säga er, att ni ännu
u gör mig mycken ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
