Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättning att han var Napoleons vän och att hans
ut-korande af denne var önskadt och antydt, icke skulle
ha fått en röst, ja icke ens skulle ha fallit i någons
tanke vid tronföljarevalet.–-»
Under sådana förhållanden, då Karl Johan knappast
hade mottagit hyllning af folkets ombud förrän han
skyndade att ingå de intimaste förbindelser med den
monark, som, i trots af blods- och tacksamhetsband och
af de heligaste traktater, med list och våld afhändt oss
Finland, kan det ej mer öfverraska, utan måste tvärtom
synas endast alltför naturligt och följdriktigt — menar
Aftonbladskritikem — när man vidare får höra Karl
Johan samtidigt förklara: »att Finland var ett land
hvai’på man icke fick tänka»; huru han kort efter uti
sin ifver för den nye vännen och bundsförvandten med
häftighet körde sin adjutant på dörren, endast derför
att denne’ (Forsell), med hvilken han inlåtit sig uti ett
förtroligt samtal, hade vidrört den ömtåliga strängen
om Finlands återfående, och ändtligen att han, »utom
sig af förtrytelse, gick i uppbrusningen af sin hetta så
långt att han med lyftad hand sprang emot
Adler-creutz», då denne (i sept. 1811), till honom inkallad
jemte Sköldebrand för att säga deras tankar om det
parti som borde tagas vid det sannolikt utbrytande
kriget mellan Ryssland och Frankrike, rätt fram hade
gifvit sin röst för den senare sidan samt återtagandet
af Finland, såsom oundgängligt för Sveriges
sjelf-ständighet.
Men gränslös blef förvåningen hos den frisinnade
pressens representanter, då man i de Schinkelska
Minnena fick läsa berättelsen om mötet och
öfver-läggningarne i Abo. Man fann då både Sverige och
Europa hafva största skäl att lyckönska sig, att den
utskiftning af rofvet, efter Napoleons förutsatta störtande,
som Karl Johan och Alexander dervid öfverenskommo,
icke gick i fullbordan, ty i sådant fall skulle Ryssland
både i land vidd och makt hafva vunnit en förökning
långt öfver dess närvarande gränser joch dess karaktär
af en verldsmakt blifvit ännu långt mer förfärande. Ej
nog dermed att, såsom »Minnenas» författare till Karl
Johans beröm, med bjerta färger framhåller, den
svenske kronprinsen genom general Tavasts afsändande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
