Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätta ögonblicket ifrån Örebro till Konstantinopel och
genom den kraftiga intercession hos storherren som
denna mission utöfvade, lyckades utverka ratifikation å
fredstraktaten i Bukarest (afslutad d. 28 maj 1812),
»hvarigenom Alexander förmedelst Sveriges bistånd
förvärfvade Bessarabien och en tredjedel af Moldau,
oafsedt de militäriska fördelarne för Ryssland utaf denna
fred» (nämligen en vida bättre militärgräns både för
anfall och försvar) samt dessutom fick 100,000 man
lediga till sin disposition, hvilken armé kunde operera
i Napoleons rygg och verkligen äfven vid Beresina
afgjorde franska arméns fullkomliga undergång. Vidare,
ej nog dermed att Karl Johan afstod från Finlands
återfående med godo eller återtagande med våld. Han
gick i sitt nit för vännen Alexander så långt, att han
ville tilldela Ryssland hela storfurstendömet Varschau
(som då inbegrep äfven det nu med Preussen förenade
storhertigdömet Posen); hvars besittning Karl Johan å
Sveriges vägnar äfven formligen garanterade, dertill
Galizien, för hvilket landskap Österrike skulle erhålla
skadestånd uti Italien, och än vidare hela Ost-Preussen,
hvaremot Preussen skulle få ersättning uti tyska länder
och upphöjas till konungariket Preussen och Franken.
För Sverige åtnöjde han sig med Själland på köpet
till det förut af Ryssland lofvade Norge; — för sig
sjelf betingade och erhöll han familjefördragetf
hvar-om han redan några månader forut till Alexander gjort
påkänning.
Man har frågat sig hvilka politiska felsteg
föranledde Gustaf IV Adolfs och gamla Vasaättens
de-tronisation. Utan tvifvel förnämligast denne konungs
kortsynta och vansinniga politik mot Napoleon, hvilken
han af ett slags legitimistisk och religiös fanatism
betraktade såsom ett vild- och skadedjur, som borde utrotas.
Hvad var skulden till Sveriges förlust af Finland, om
icke just en sådan politik? Var det icke f. d. konung
Gustaf IV Adolf som förklarade »att han gaf Finland
t—n dj—r och brydde sig ej om att försvara det,
utan ämnade i stället taga Norge och Mecklenburg,
hyilket senare han ansåg skola ersätta honom för hvad
Norge vore sämre än Finland» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
