Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad annat var då egentligen Karl Johans så
mycket lofprisade politik, än en fortsättning af Gustaf
Adolfs?1 Bevekelsegrunden var här icke en tro på
apokalypsen och dess tillämpning på Napoleon, utan
som det vill synas personlig förbittring och personlig
ärelystnad, eller, i allra bästa fall, den föreställningen
att Napoleon var ett plågoris för Europa; men de senare
motiven äro åtminstone icke vackrare eller klokare än
de förra. Icke heller Karl Johan brydde sig om
Finland och ville aldrig höra talas om att återvinna
detsamma till Sverige; äfven han hade sina ögon riktade
mot Norge och ville der finna en ersättning för hvad
Sverige förlorat. Följaktligen precis detsamma.
Skilnaden är endast den, att Gustaf Adolf misslyckades
och förverkade derigenom kronan för sig och sin
dynasti, då deremot Karl Johan lyckades och derigenom
befästade sig och sin dynasti på Sveriges tron.
Återstår således att undersöka, huruvida den
ifrågavarande antinapoleonska politiken verkligen innebar
något så förträffligt, som Karl Johans panegyrister
utbasuna. Härvid synes oss alltid böra tagas i
betraktande, att då Napoleon bekämpades, gälde striden endast
en person, då åter Ryssland bekämpas gäller det en
grundsats. Den förre, han må vara hur mäktig och
despotisk som helst, är likväl alltid vida mindre farlig
än den senare.
Det var ur frihetens och civilisationens synpunkt
ett stort politiskt misstag att anse Napoleon farligare än
det asiatiska ryssväldet, hvars princip det är och måste
vara, att styra genom mörker, förtryck och laglöshet.
Ännu mer förvånande var detta misstag af den ledande
viljan i ett sådant land som Sverige, med fria
institutioner och goda lagar, i ett land, som för sitt sjelfbestånd
aldrig haft att frukta någon annan fiende än Ryssland.
Också fann väl ingen svensk, som hos en af
tidehvarf-vets »hjeltar» förestälde sig möjligheten af så beskaffade
1 Denna fina anmärkning hafva vi hemtat ur en framställning
i Aftonbladet under form af en serie bref 1855, daterad Lund och
undertecknad Gammal student. Hvem som dolde sig under denna
signatur, äro vi icke i tillfälle att upplysa. Artiklarne väckte
betydligt uppseende och gjordes till föremål för häftig polemik bl. a.
i det officiela bladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
