Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma åskådning af sin skiftesrika lefnads bragder
hyste konungen ännu på sotsängen. De officiella
per-sonalierna förvara åt oss några efter hans diktamen
upptecknade ord, om vigten af hans och Sveriges
uppgift i den stora folkstriden: »Då Napoleon anföll det
land som åt mig anförtrott sina öden, fann han i mig
en rival. De händelser, som förändrat Europas öde
och återgifvit det sin sjelfständighet äro kända. Man
känner också den del jag deri tagit.» En döendes
ord hafva sin vigt, de väga lika med en bekännelse.
Färdig att träda inför sin evige domare, kastade han
en blick på hvad han uträttat i verlden, på hvad han
ansåg som sitt lifs storverk, och förteg ej heller den
rent personliga känsla som, säga hvad man vill, deri
alltid ingått som en eggelse. Märkligt nog att han i
denna åsigt möttes af sin store fiende. »En
fransman,» yttrade Napolieon i sitt ö-fängelse, »höll en tid
Europas öde i sina händer. Om hans snille svarat
mot hans ställning, hade han bemäktigat sig
händelserna; — men han gaf vika för personliga
fiendskaper.» Dessa båda mäns sammanstämmande
bekännelser synas böra betyda något.
Löwenhjelm. Brefvet till henne af d. 13 jan. 1839) icke särdeles
smickrande, då han yttrar: »Jag var en ibland dem som förtviflade,
då det nya (ölet) framsattes. Men är det framsatt, så tänker jag vi
skola tära’t», dock, hans oförtrutna bemödanden att göra drycken
njutbar, om icke just alltid smaklig, måste snart bringa det obevakade
uttryckets sälta i förgätenhet.
Geijers politiska tänkesätt och åsigter, uttalade både offentligen
och enskildt till hvem som ville höra det, kunde ej annat än
tillvinna honom konungahusets högsta bevågenhet och förtroende, och
Karl Johan fann i honom ett lämpligt subjekt för sin rådkammare,
ehuru planens utförande af böjdes.
Sjelf skrifver G. i bref till sin hustru 1841:
»Jag är ej förstådd af många, säkerligen också ej på högre ort.
Likväl kan jag säga, att jag okänd gått vakt omkring min öfver het
allt sedan 1838. Det har åtminstone ingått i min afsigt; och ser
man på den förändrade tonen, så mot person som dynasti, kos
liberalismens organer, sedan jag befinner mig bland deras leder, så skall
man medgifva, att jag icke varit der förgäfves.»
Af egen frivillig behännelse — anmärker Crusenstolpe — är
Geijer således förvunnen, att hafva i de liberalas leder varit en ulf i
fårakläder och hela hans föregifna »affall» blott en dynastisk
manöver för att kunna så mycket lättare och bättre uträtta ärenden för
»öfverheten», omkring hvilken Geijer alltsedan 1838 okänd gått vakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
