Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro detta välde underkastade; han kunde omöjligen
komma att upprätthålla sin makt, ens inom Frankrike,
än mindre i andra länder, genom annat medel än
vapenstyrka. Det är vanskligt att afgöra, huru långt ett
sådant välde skulle kunnat sträckas eller huru länge det
kunnat fortfara; men till mensklighetens heder bör man
hoppas, att det civiliserade Europa, om än helt och hållet
underkufvadt, icke rätt länge skall fördraga
undergifven-heten under en sådan utöfning af den råa styrkan.
Bedrager man sig häruti, så är i allt fall ingenting i
längden att hoppas för kulturen och friheten.
Svenske kronprinsens politik, ehuru synbart
blandad med personlig ovilja mot Napoleon och erkänd
lust att mäta sig med honom, må dock gerna antagas
ha hufvudsakligen omfattat det stora syftemålet att
lösgöra Europa från våldskräktarens öfvervälde, emedan
detta hufvudsyfte allt för väl kan förenas både med ett
hjertligt hat till Napoleon och med öfvertygelsen, att
ej mindre Sverige än Karl Johans dynasti skulle finna
sin uträkning vid Napoleons fall. Men den uppriktiga
öfvertygelsen hos Karl Johan om det allmänna gagnet
af hans företag till Rysslands fördel är något helt
annat, än den politiska upplysning, hvarpå en i sjelfva
verket- gagnelig politik för Europa så väl som för
Sverige kunde byggas. I denna borde fråga blifva ej
blott om den sanna graden af vådlighet, som kunde
ligga i Napoleons makt, utan ock om den fördel, som
bade för Sverige och hela Europa kunde vara att
förvänta deraf, att Ryssland genom Napoleon försvagades
och så mycket som möjligt förlamades. Ty det lär
väl vara säkert, att om frihetens undergång och
kulturens utsläckande i Europa är att befara, detta vida
lättare inträffar genom en barbarisk, i den sanna
kulturen lottlös folkstams öfvervälde, hvilken för egen
räkning icke ser några intressen förnärmade genom
de civiliserade folkens underkufvande; och Ryssland
lärer således vara den makt, från hvilken största vådan
för kultur och frihet kan vara att förvänta, i händelse
någon sådan våda är för handen.
Från denna synpunkt visar sig då ett lika stort
misstag i Sveriges politik år 1812, som vid betraktande
endast af Sveriges egna fördelar; och om så är, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
