Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl svenska fosterlandskärleken beklaga, att den stora
makt, som dåvarande ledaren af Sveriges öden kunnat
utöfva på den allmänna politiska ställningen, och i
synnerhet på ryske sjelfherskarens företag, icke blifvit
använd i försök att till Sverige återvinna det så
nyligen förlorade land, hvars bibehållande var af så stor
vigt för Sveriges framtida välgång och derför af
sven-skarne så ifrigt och enhälligt önskades. Det är att
beklaga, att kronprinsen Karl Johan från första stunden
af sin befattning med svenska angelägenheter hyst och
framgent bibehållit en motsatt öfvertygelse, eller att
Finlands egande skulle för Sverige till och med vara
skadligt1.
Emellertid hör man, märkvärdigt nog, försvarare
af 1812 års politik gå ända derhän i sin ifver, att
påstå det Finlands bibehållande skulle varit en kräfta
för Sverige, emedan det hade utgjort ett ständigt
föremål för den ryska inkräktningslystnaden och att det
således är vida bättre att vara af med bekymret för
detta land. Men sådana invändningar kan man väl
knapt behöfva besvara. Eller vill någon på allvar
påstå att Sverige, med en förmur mot Ryssland af mer
än en millions befolkning och en af de starkaste
fästningar, skulle varit mindre skyddadt i afseende. på sin
sjelfständighet än under nuvarande förhållanden?
Smaken kan vara olika, och en och annan skall till
äfven-tyrs anse föreningen med Norge, äfven sådan den blef,
lemna större trygghet för Sveriges framtid mot österns
anspråk, än besittningen af Finland, äfven efter den
gamla gränsen och med östersjöprovinserna och Polen
skilda från Ryssland — hvilket allt Karl Johan
sannolikt hade kunnat åstadkomma. Senare tiders händelser
hafva emellertid gifvit de politici rätt som ansett
föreningen med Norge af åtminstone tvifvelaktigt värde2.
1 På hösten 1812 yttrade Karl Johan till Suchtelen:
»Huru-dana händelserna än må blifva, skall Sverige begrafva sig midt
ibland sina klippor hellre än att ändra system».
2 Tidt och ofta framhöll Crusenstolpe såsom sin oförgripliga
åsigt att unionen skulle förr eller senare bli den Bernadotteska
dynastien till olycka. Men hans fält var ju blott skandalens, enligt Geijers
förklaring, som af professor Alin för bättre minnes skull helt nyligen
intagits i de Schinkelska minnenas fortsättning, något som emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
