Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för egen del att glädja mig åt all möjlig
uppmärksamhet, ända derhän att ett bord är serveradt hemma hos
mig, när jag ej har lust att gå ut, att
militärguvernören erbjuder mig en honnörsvakt o. s. v.»
Det var den 27 augusti 1812, i Abo.
Denna stad, ännu blott trenne år förut det svenska
Finlands hufvudstad, nu rysk, nu särskildt för tillfallet
öfverfyld af generaler, diplomater, hofmän och kosacker
från Petersburg 1 Man väntar främmande, en god vän
— från Sverige.
6 Kejsar Alexander sjelf har redan uppehållit sig i
Abo hela fem dagar i afvaktan på den med så mycken
längtan emotsedde gästen. »Dessa dagar hafva för
honom varit lika manga århundraden; ögonvittnen ha
sett honom tankfull och nedstämd, i sina yttre drag
afspeglande den oro, som qvalde honom.»1 Ställningen
visar sig för honom, då allt noga betraktas, temligen
förtviflad; Napoleon har redan inkastat 400,000 man i
hans provinser, insurrektionen lurar på första lägliga
tillfälle rundt omkring honom; sjelfva den mark, han i
detta ögonblick beträder, är icke den minst vulkaniska,
och han är icke i okunnighet om att de finska
furu-skogame hviska till hvarandra blott en och samma
eviga fråga: kommer ej svensken?
Icke svensken kommer; men den svenske
kronprinsen. Kanonernas salfvor — glädjesalfvor för
kejsaren — gifva ändtligen tillkänna att räddaren, —
räddaren för tsaren — anländt ombord på sin fregatt.
Ett par generaler hafva redan ilat ut till skeppet för
att bringa Karl Johan kejsarens helsning före hans
landstigning, de öfriga kejsardömets store trängas nere
vid hamnen, alla i stor gala för att mottaga den
oskatt-bare mannen, som »skall göra’t». Tio minuter senare
bevittna redan regeringspalatsets häpnande salar den
stora verldshändelsen:
Alexander, sjelf herskaren, den omätlige, skyndande
med otåliga steg att krama handen på en fransk soldat,
1 Schinkels »Minnen», del. 6, sid. 238. För öfrigt hafva vi
här anlitat Orvar Odds förut citerade »Tvänne vändpunkter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
