- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 2. 1812-1814 /
289

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Under det österrikiske ministern oförtrutet
framhöll de allierade makternas fortfarande beredvillighet
att öppna fredsunderhandlingar, om Napoleon blott först
tillkännagifvit, att han ville underhandla på de
föreslagna grundvilkoren, bemödade sig svenske
kronprinsen att af alla krafter befordra sin plan att i Napoleons
ställe bestiga franska tronen.

Han skref genom general von Krusemark till
konungen af Preussen:

I den händelse man vore nog lycklig att störta
Napoleon af tronen, skulle konungen måhända icke
finna de förhoppningar han (Bernadotte) i såfall
gjorde sig, alltför djerfva, och väl icke betvijla att
hans upphöjning skulle vara fördelaktig för den
preussiska monnrkien. Icke nöjande sig härmed, sände
han majoren grefve Kalkreuth till konungen af Preussen,
för att muntligen understödja denna skrift. Då han gaf
denne officer de nödiga instruktionerna och talade om
sina förbindelser och sin popularitet i Frankrike, lät
den klyftige gascognaren undfalla sig den naiva
anmärkningen att: hela hans tillvägagående under kriget
säkerligen icke minskat hans popularitet i Frankrike.
Kejsaren af Ryssland — tillade han — trodde han sig
vara säker på, utan att han ännu en gång behöfde
vända sig till honom i denna sak.

Invasionen i Frankrike afrådde han. Antingen
skulle detta land i sin vrede häröfver glömma sin ovilja
mot Napoleon för att i stället under hans anförande
fördrifva de främmande våldsgästerna, eller också skulle
det efter Napoleons fall sätta en omtyckt anförare i
dennes ställe, hvilken kunde vara belåten med denna
uppgift. Den skulle äfven lösas, ty franska folket
skulle såsom en man resa sig för densamma. Man
måste derför stanna vid Rhen och ej tilläfventyrs
såsom segrare påbjuda fred, utan fastmer erbjuda
densamma, för att icke sara fransmännens nationalstolthet.
Men skulle fred icke stå att erhålla, så måste man vid
stridens början på våren i en proklamation till franska
folket förklara, att angreppet icke vore riktadt mot
detsamma utan mot Napoleon, emedan han till
Frankrikes och Europas skada vägrade att sluta fred.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:00:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free