Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnad, som han var, lät lätt nog begagna sig som
verktyg, om man blott gick in på de idéer för hvilka
han lefde.
Emellertid strandade de. ifrågavarande planerna,
såsom vi i ett annat sammanhang skola se närmare
utredt, och svenske kronprinsen yttrade då i sin
förargelse temligen oförsigtigt till ryske ministern Alopeus
i Nancy, att man skulle ha valt honom och icke
Bourbonerna till medlare mellan Frankrike och det öfriga
Europa, och enhvar kunde ur hans mun få höra, att
Bourbonerna voro en urartad slägt, som icke kunde
slå nya rötter i Frankrike.
På grund af dessa planer vågade han icke vara
Frankrikes, kunde han blott vara Napoleons personliga
fiende och motståndare, och i denna anda hölls äfven
allt hvad han sade eller skref.
Redan manifestet, hvarjgenom svenske kronprinsen
den 23 mars 1813 tillkännagaf sig som Napoleons fiende,
var — enligt hvad Bernhardi påpekar — blott riktadt
mot Napoleon personligen, vid en tid då Sveriges
bundsförvandter, England, Ryssland och Preussen trodde
sig vara invecklade i en kamp mot Frankrike, och
egentligen tillvitades franske kejsaren endast i detta
temligen märkvärdiga aktstycke, att han fört
fyrahundratusen tappra fransmän, blomman af »la grande nation»,
till sitt förderf i Ryssland. Genom hans förvållande hade
dessa tappre, som en gång räddat Frankrike och vunnit
så många segrar, der fallit offer för köld och
hungersnöd. Om de oförrätter Frankrike, eller Napoleon ensam
kunde ha begått mot Europa och särskildt mot
Tyskland, tycktes svenske kronprinsen ingenting veta —:
det var Napoleons förgripelse på Frankrike, som det
beväpnade Europa till Frankrikes ära och välfärd måste
bestraffa! —
På alldeles samma sätt skildes i Karl Johan
proklamation af den 15 aug. s? å. till den allierade
nordarmén Frankrikes sak mycket bestämdt från Napoleons.
Blott händelserna hvilka »gjort de sistförflutna tolf
åren» — alltså sedan 1800 — »så sorgligt ryktbara»
underkastades tadel. Hvad derförinnan hade skett,
förlusten af allt tyskt land ända till Rhen, framstälde han
följaktligen genom sin tystnad som berättigadt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
