Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var enda gången Bernadotte visade sig offentligt.
Eljes höll han sig undan i sitt hotell, der han under
hela sin vistelse i Paris lefde i den trånga kretsen af sin
hustrus slägtingar och några vänner, medan han
sorgfälligt undvek alla dem, i hvilkas ögon han kunde läsa
ogillandet af hans uppförande. ’Jag infann mig hos
honom utan att bli mottagen,’ säger Lafayette, ’och
jag har sedan fått veta, att hans första rörelse, då han
såg mitt namn på listan öfver hans besökande, var att
låta någon springa efter mig, men att han sedan
plötsligt utropade: ’Nej, Jag skall icke träffa honom, jag
vill icke träffa honom, jag är för olycklig!’»
För att förstå hur ytterst brydsamt detta möte
skulle ha varit för svenske kronprinsen, är det nog att
ha kännedom om de förhållanden som existerat mellan
dessa båda, på så olika sätt ryktbara män.
Då marskalk Bernadotte utnämdes till svensk
kronprins, sade Lafayette honom i skilsmessans ögonblick,
att han värderade honom för högt, för att anse honom
i stånd att liksom så många andra genom förbättringen
af sin ställning gå förlorad för frihetens sak. »Ja,»
svarade fursten af Ponte-Corvo, »för frihetens sanna
vänner äro alla lifvets olika situationer endast medel
att nå hufvudsyftet genom att tjena menniskoslägtets
sak.» Slutligen, och detta är mera graverande, gaf
kronprinsen, då han biträdde koalitionen, svenske
konsuln i uppdrag att befordra en biljett till Lafayette,
genom hvilken han bad honom ha tålamod och att
gynsamt bedöma hans uppförande, tills han kunnat
bevisa honom att han förblef trogen frihetens sak och
Frankrikes gamla intressen. Då några politiska
arresteringar emellertid egt rum i Paris, erfor
Bernadotte liflig oro och sände en kurir med anmodan att
man måtte bränna upp hans biljett, men detta farliga
dokument hade nått sin bestämmelseort, och
Washingtons vän svarade att svenske kronprinsens autograf
hädanefter vore hans egendom, men att general
Bernadotte kunde räkna på general Lafayettes tystlåtenhet.
Johan. Dessa något hätska anmärkningar hafva vi utelemnat, men
det faktiska i framställningen återgifva vi här ofvan, jemfördt med
andra källor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
