Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett starkt inländskt regemente, om det än utöfvades af
en hans egen ätt. I första fallet hade man blott plågan
af en skatt, men rådde för öfrigt sig sjelf, under det
att i sista fallet allas vilja måste böja sig efter en
individs. I Norge hade den makt, Danmark utöfvade
under unionstiden, aldrig känts så obehaglig, att den
väckt ett allmänt motstånd öfver hela landet.
Missnöjet inskränkte sig oftast till en enskild landsdel, när
det var starkt nog att förmå bönderna till resning, och
vanligtvis var orsaken då en för sträng eller orättvis
skatteutkräfning. Det beqväma förbund, som Sverige
oupphörligt erbjöd det norska oppositionspartiet mot
den danska styrelsen, lystrade man nästan alls icke
till, emedan den allmänna meningen icke åsyftade
lösslitande af bandet, utan väsentligen blott lättande af
det enskilda trycket.
Under loppet af 1811 mogna de planer, som
dittills blott varit diplomatiska drömmerier, och Europas
ställning utvecklar sig till kraf på ett afgörande. Karl
Johan är på allt sätt verksam, och under konungens
sjukdom i början af året är han såväl till formen som
i verkligheten Sveriges styresman. Öfverallt arbetar
han för planen om Norges förvärfvande. Han sände
grefve Platen till Göteborg för att vinna den engelske
amiralen Saumarez för denna plan, och om grefven än
icke råkade amiralen fick han likväl genom en annan
engelsk utskickad tillfälle att rikta Englands
uppmärksamhet på saken. Förbindelsen med Wedel
aterupp-togs genom grefve Mörner, som i ett bref från
Göteborg af den 29 mars 1811 har redogjort för Wedels
yttranden vid detta möte. Med vanlig öppenhjertighet
talade han om huru året förut efter det första
tronföljarevalet »prinsens samvetsgrannhet lade hinder i
vägen för utförandet», samt hur derefter den nye
kronprinsen fått stämningen emot sig under misstanke om
hans afhängighet af Napoleon, som ville bereda Norden
Spaniens dåvarande öde. »Om äfven jag ett ögonblick
tagit anstöt,» sade han, »har jag nu kommit på bättre
tankar och det språk jag härefter ämnar föra hemma,
skall åtminstone tjena till att utplåna de dåliga
intrycken och misstron. Men det behöfs tid,» tillade han,
»för att vinna folket för Karl Johans person. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
