Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ingenting mera bidraga att befrämja saken, än
om Danmark förklarade eder krig; förgäfves skulle man
då befalla den norska hären att gå öfver gränsen och
I skullen hafva fria händer att operera mot Själland,
hvars eröfring är lätt att utföra med Englands bistånd.
Jag andas endast för mitt fäderneslands väl, och en
förening med Sverige är just hvad som kan garantera mina
efterkommandes lycka och fred. Sålunda bör jag af
själ och hjerta arbeta för densamma och jag skall göra
det; men jag säger er äfven, att om Sverige med vapen
i hand mot oss vill åvägabringa föreningen, så skall
den aldrig bli afl» Detta var de utsigter, som — enligt
Mörners ord — »af den ende norrman, som är i stånd
att genomdrifva denna förening», erbjödos Karl Johan.
Men den »tid» som kräfdes var betänklig, såsom
ställningen i Europa utvecklade sig, och det kunde ännu
vara tvifvel underkastadt, om Norge skulle komma af
sig sjelft. Karl Johan, som under denna förutsättning
af Norges frivilliga tillslutning först hade försäkrat
»Konungen af Sverige skall underskrifva alltl» hade
snart öfvergifvit denna tanke och ville åstadkomma
tillslutningen såsom en tröst för Sverige öfver dess
förlust af Finland.
I hemliga diplomatiska underhandlingar på en gång
med Ryssland mot Frankrike och med Frankrike mot
Ryssland uppstäldes Norges förvärfvande som
köpesumman för Sveriges tillslutning. Karl Johan vexlade
hemliga bref med båda kejsarne och satte diplomaterna
vid bada hofven i villrådighet. Man visste icke riktigt
— anmärker Skavlan — hvar man hade honom och hvad
mera är, han visste knapt sjelf med säkerhet, om han
kommeatt hamna i förbund med Alexander eller Napoleon.
En tacksammare åhörare af sina planer än kejsar
Napoleon, fann emellertid Karl Johan, som vi sett, i
kejsar Alexander. Kronprinsens tidigare yttrande, att
det stod i ryske herskarens skön att afgöra valet af
hans politik, hade icke förblifvit obeaktadt. Alexander
hade ej heller Napoleons betänkligheter vid att offra
en bundsforvandt, och krafvet på Norge, som Danmark
skulle tvingas att gå in på, mötte icke något oryggligt
motstånd. Ryske kejsaren uppmanade alltid till »glömska
af det förflutna», d. v. s. Finlands eröfring. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
