Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då vara Karl Johan en trogen bundsforvandt och
»befästa den enighet, som rådde mellan Sverige och
Ryssland», såsom det hette redan i dec. 1810 i ett förtroligt
bref från »H. k. h:s tillgifne kusin Alexander». Den
personliga förtroligheten växte alltjemt ofch 1812 var
titeln under den vänskap faran kan skapa »Hr broder
och kusin». Sådan herre, sådan dräng, heter ord^
språket och ryska sändebudet i Stockholm var
följaktligen idel förekommande vänskap och förtrolighet,
medan det franska sändebudet var idel anspråksfullhet
och frånstötande stolthet. Under dessa omständigheter
och under Karl Johans ständiga yrkande på Norge,
som endast Ryssland ville lyssna till, närmade sig Sverige
allt mera till fullbordandet af »1812 års politik».
Det är omöjligt ätt uppgöra det sannolika
resultatet af ett tillfälle, som icke inträffat. Alla möjliga
antaganden ligga till hands rörande hvad som skulle
ha blifvit följden om Sverige 1812 i förbund med
Napoleon sökt taga hämd på Ryssland, och allra närmast
ligger till hands att tro, att Ryssland i så fall icke en
gang hade vågat striden, utan med det första köpt sig
fred med Napoleon. Löftet om »ersättningen» är af
underordnand vigt, ty det var under väsentligt andra
förutsättningar än de 1812 uppgjorda som Norges
förening med Sverige senare under inflytande af nya
förhållanden försiggick. Trots den ursprungliga
samman-knytningen under ett politiskt system var hvarken i
och för sig eller i den historiska lösningen alternativt
det ena förvärfvandet afhängigt af det andra.
Finland hade — såsom våra läsare tillräckligt sett
af det föregående — enligt Karl Johans uppfattning
varit Sveriges svaghet och olycka och skulle, om det
1812 återvunnits, ha fortfarande varit det; ja, kanske
hade detta till och med i ännu hägre grad längre fram
blifvit fallet under Rysslands inre utveckling. Men —
så framhåller Skavlan, och vi anse detta uttalande af en
framstående historiker väl värdt att läggas till de
omdömen vi förut anfört i samma riktning — beträffande
tiden förut såväl som senare måste det — samtidigt
med det delvis sanna i det nämda — erkännas, att om
än Finlands bevarande kostade Sverige många
uppoffringar och således verkade försvagande, så var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
