Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En staty till hans ära är rest i Petersburg framför
Kasanska kyrkan. (Sid. 200—202, 296.)
*Baudissin. (Sid. 220—223.)
Benningsen (eller Bennigsen) Levin August Theophil
von, rysk general af gammal hannoveransk adel, föddes
1745 i Braunschweig, deltog i sjuåriga kriget, men
lemnade 1768 den preussiska militärtjensten, hvarefter
han knöt äktenskap med en f. d. hofdam hos den
olyckliga Caroline Mathilde af Danmark samt slog sig
ned pa landet som godsegare. Med förstörda finanser
inträdde han 1773 i tjenst hos Katarina II och deltog
i turkiska kriget, såväl som sedermera i åtskilliga
fälttåg, hvilka för honom medförde stora utmärkelser.
Öfverhufvud stod han i mycken gunst hos Katarina;
kejsar Paul deremot tyckte icke om honom, han
ut-nämde honom väl 1798 till generallöjtnant och riddare
af Alexander Newskyorden, men han gaf honom intet
kommando och år 1800 gaf han honom befallning att
draga sig tillbaka till sina gods i Lithauen.
Benningsen stannade emellertid i hemlighet qvar i
residensstaden, och så snart han erfor Alexanders samtycke
till afsättningen, slöt han sig till de sammansvurnas
sak. Den förskräckliga natten, då man gjorde slut på
Pauls lif, gick han med värjan i handen in till kejsaren
och hotade honom i Alexanders namn med häktning,
men mordet öfverlemnade han åt andra. Knapt hade
dessa fullbordat sitt verk, förrän Benningsen skyndade
till; han låtsade som ville han väcka den döde till lif
och som om han afskydde illgerningen. Derpå
öfver-tog han befälet öfver trupperna kring palatset samt
vägrade länge den kejserliga enkan tillträde till
likrummet, och när han ändtligen nödgades föra henne
in, förblef han iskall inför hennes smärta. Till en början
gjorde han emellertid ingen lycka vid det nya hofvet,
först 1805 tillgodogjorde man sig ånyo hans militära
duglighet. 1806 förde han 73,000 man till polska
Preussen och tvang såväl Napoleon som Ney och
Bernadotte att vika. Efter det stora slaget vid
Preus-sisch-Eylau, der båda parterna tillskrefvo sig segern,
erhöll Benningsen i egenskap af »den hittills
oöfver-vinnerliges besegrare» S:t Andreasorden samt ett kej*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
