Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är ett tungt kvinnoarbete att sno om
passionens vändskifva. Hatet dröjde att visa sig,
och öfver det blygdes Thora, blygdes till blods!
Så for hon hårdt fram med sin kärlek, herre,
gaf den förakt till mat och hån till dryck. Då
sköt den till sist ett nytt rotskott: agget. Ur
agget växte vreden, och vredens blom blef
ändt-ligen hatet, flammande, rödt och allt uppslukande
som hennes kärlek varit.
Nu kunde hon se sig själf i ansiktet; hon
var fri!
Fri? Frihet utan fred, ja!
Hon nästan jäktade lifvet både ur sig och
folket med arbete; fester och sång själfdogo,
själfva sömnen blef fredlös på gården. I fart,
ständigt i fart ville matmodern vara, eljest skulle
hon höra sången i sig för väl — skamsången,
»att Thora på Yxegården låtit locka sig som ett
skarn»!
Det behöfves att man är i fart för att kunna
öfverrösta slikt!
Tror du, herre, det finns något så
vilsegånget och armt som en kvinna, hvilken mist
sin stora kärlek? Jag tror det inte.
Hon sänkte sig aldrig till efterforskningar :
stadsherrn var blifven en lycklig dröm, som hon
hatade.
En dag, ja, det var väl omkring elfva år,
Thora då snott på det tunga arbetsrep, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
