Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll henne uppe i lifskampens sugande hvirfvel,
stod hon på bron och såg pröfvande ut öfver
sin fattiga rikedom — åkrar och ängar.
Högrest och blek, med mörknad hy och
mörknad blick stod hon där.
Det enda ljusa i henne numera var leendet.
Hon log ju mot gossen, herre!
Under en af grindstolpsrönnarna stod en
vandrare och betraktade henne — en kroppens
tempelskändare,smutsstänkt ända upp till axlarna,
men som ännu hade skönhetsmärket kvar.
Han mindes och tänkte, han, mannen.
Mindes kvinnor framför allt; en hel rad af kvinnor.
Mindes dem bara som ett tåg af kroppar, inga
själar, knappt några ansikten.
Det tåget hade varit både insats och
tärningar i spelet med djäfvulen. Också hade han,
mannen, förlorat allt — till och med sin usla
bokstafsheder!
Då i nöden fick han tanke på henne här
uppe, som älskat så »lustigt», bara för kärleks
skull, som aldrig tviflat, som bara var hans
hustru! Undret öfver det hade hållit sig i minnet
långt efter se’n han glömt henne själf, hållit sig
kvar som ett skimmer!
Lifvet i lifvet var slut, men lefva ville han,
och det skulle hon hjälpa honom till, hon, hvars
gåfva var att bara ge! Burgen var hon ju med.
Så hade han följt skimret, och nu var han här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
