Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och säga något vågade hon ju inte, när hon inte
visste »hur mycket» Margit sett.
Så dog mannen helt plötsligt ute på gärdet
— doktorn sa’ af slag — och så var det; af
ålderdomens bakslag mot ungdomsbrunst och hetta.
Maja grät, vackert och sakta som när ett
vårrägn faller, men så oupphörligt, att
grannhustrurna måste vaka hos henne.
Margit förstod sig åter ingen på.
Visst var hon blek och bedröflig att se på,
men gret gjorde hon inte, och nä^ sy pigan
frågade om inte Margit skulle låta ta mått af sig
till ny sorgklädning, fick hon det svaret, att det
behöfdes inte, ty just nu var det tider lägga af
att söija.
Sådant sprids, förstås. Till sist tyckte till
och med prästen sig tvungen att gripa in.
ödmjukt, som väl bara ett läsbarn lyssnar
till läsprästen, åhörde Margit de bestraffande
orden. Läpparna darrade och tårarna stodo på
lur, men svaret blef ändå, »att hon var glad far
fått gå bort i tid.»
Prästen förstod bara orden, och så fick
Margit »hårdhjärtad» — äfven i prästbetyget.
Strax efter begrafningen kom det kafvel, att
Majas mor var krank. Maja reste genast till
fattighemmet, »god som hon var».
Medan hon var borta, lagade Margit med
länsmannens tillhjälp, att Hans, fördrängen, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
