Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera ord fann han inte, Sven — förr än
det gällde något som brann i honom, som
brunnit i honom länge: att en enda gång få stanna
till morgonen. »Det Tar tids nog stiga ned i
gryningen.»
Luften var full af stillhet och
aftonljuflig-het — de voro ensamma, herre, och de älskade
hvarandra — med sin unga kärleks hela styrka!
Sannerligen behöfs det inte att man tror
starkt — för att kunna tro alls ibland! Kanske
om hon då . . .
Men ifrån hennnet utan mor ville Margit
lämna ut sig själf med all heder!
Så kysste hon honom med den äkta
kärlekens skälfvande styrka — lockade kreaturen
omkring sig till ett skydd och sprang tillbaka
mot höjden, medan han långsamt och motvilligt
steg nedåt med sitt unga, osvalkade blod!
Tror du på helvetet, herre?
Jag tror på det, det är en riktig lisa att få
tro på det — ibland!
Det finns människodjäflar, du, som man
inte kan afväga något annat straff för än
helvetets eviga eld.
Nu ska’ du höra.
Jäntungen, hemma efter matsäck, hade
mycket riktigt en breflapp med sig tillbaka.
»Styfmodern hade varit så beskedlig; lofvat
både arf och bröllop, fyra-dags-bröllop till —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
