Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli att rifva mig, så ska’ — jag — i kväll —
själf leda — ut i skogen — en stut åt dig, en
— som — är mycket fetare och bättre än jag ...
En stut — goda — herr björn och — fa-der-r/»
Björnen stannade och slickade sig om mun.
Det var tydligt att han tyckte om stutar!
Johannes kände het ånger öfver att inte förr ha
skattat åt–-Himmel . . . nalle tyckte
både om studenter och stutar!!
Endast genom att blixtrande snabbt kasta
sig upp i björken, holmens enda träd, hade
Johannes räddat sig från björnens väl planlagda
dödsgrepp.
Nalle kände sig litet flat att ha ramat miste,
men så började han helt lugnt att ömse skaka
och ömse höja trädet i långa jämna tag.
Den där karten skulle han väl ruska ned
snart!
Johannes sviktade och svajade, men höll sig
krampaktigt fast för att inte bli kastad i träsket.
Hvilket öde!
Söka rädda sig från att bli kastad i träsket,
för att dö i en otäck, oestetisk, stinkande
björnmage — utan vittnen — bortglömd!!
Just då kom tanken till honom — att han
ju hade en knif: en duktig, stor knif!
Om han skulle stiga ned och kämpa —
till sista blodsdroppen?–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
