Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, det skulle bara vara att reta upp
»mördaren» än mer.
Han var minsann arg nog förut!!
Björnen, som höll björken i god
släng-gungefart, började brumma af otålighet. Han
hade fått aptit själf under arbetet. Men han
kände myrn, han! Den var inte platsen för
häftiga anfall. Nej, bort på säker mark måste
han bära krypet — för att–
»Tvi, hvad du är ful i käften!» skrek
Johannes, som i öfvermåttet af sin fasa blef en
nordöfverpojke igen och retades af att se
björnens hufvud oupphörligt sticka upp ett par tum
från sina ben. »Vill du ha traktering, hva?»
Dask! slängde Johannes nu sin
mässings-dosa, full af snus, i det öppna, hetflåsande gapet.
Nalle släppte. ögonblickligen trädet och for
med ramarna öfver hufvudet för att känna om
han var sårad.
Så tittade han på sina sidor.
Nej, intet blod, inga kulor någonstans!
Nå, då kunde han väl smaka på krypets
traktering, då!
Han knastrade kraftigt till om
mässings-dosan, vrålade till, stack bakdelen i vädret och
hufvudet i den våta mossan, ref sig i munnen,
grinade, spottade och svor. Ja, herre, han svor
verkligen — här uppe finns till och med björnar,
som bedja böner — gjorde krumsprång och bar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
