Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta hade ändå ingen väntat — trott
honom om — att bjuda!
Det var åter något öfver måttet.
Därför rullade kärrorna så skyggt och
tvekande in på Älgö gård.
På bron stod Enoch, ståtlig och rak som
alltid, och tog emot; bakom syntes mor Brita i
bästa högtidsdräkten, blek, men rak också hon,
fast den rakheten var påtagen med möda och
med våld.
Hennes naturliga krafter räckte inte till för
detta! Också var den stolta blicken skygg.
Sockenfolket smög in, som om det varit de,
som haft skam i följe: själfva prästen kände sig
förödmjukad af att behöfva förödmjuka.
Kaffet dracks under en tystnad, som endast
afbröts af mor Britas matta trugningar.
Enoch talade hvarken mer eller mindre än
vanligt — till dess det blef tid att hämta Lisa
— ty det ville han göra själf.
I hälgdagskammaren satt Lisa, blek och tunn,
och väntade, iklädd sin svarta läs-klädning.
Hon hade ju inte hunnit växa ur den än!
För en gång hade modern inte farit hårdt
fram med det hatade solhåret, utan bara samlat
det i en knippe i nacken.
Hon visste inte riktigt, hon Lisa, på hvad
hon väntade, bara att det var på det allra värsta
i världen — och att hon frös, frös!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
