Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sin nöd försökte hon tänka på »honom»
— men hon hade »glömt» igen, glömt allt. . .
utom den glindrande guldringen, där på bordet.
Den såg hon framför sig jämt — både i mörker
och vid solsken, i sömn och i vaka. I knäet
hade hon en salmbok — hon tittade på taflorna
— gång på gång, tittade, som om just taflorna
hade kunnat hjälpa henne i hennes nöd!
I spisen var eld: solhåret följde sin vana
och började att lyfta sig af värmen. Snart stod
det i yfvig gloria kring det tunna flickansiktet
med den skäraktiga munnen.
Hastigt tog Lisa en sax, som låg i fönstret,
och klippte af de lockiga sollänkarna tätt in till
hufvudet och kastade dem i elden.
Hon skulle nog knappast ha kunnat ge skäl
för handlingen — men hon kände frid af den.
Nu skulle alla se hur stygg och ful hon var
— inte alls lik jungfru Maria i boken!
När Enoch kom in och fick se flickan så
förändrad och därtill beröfvad sin enda
skönhets-andel, ryckte han häftigt till. Men han teg.
Med den sofvande gossen på armen gick
Lisa med möda fadern till mötes.
»Får han heta Enoch?» frågade hon
ödmjukt.
»Nej!» kom svaret hårdt.
Lisas ögon blefvo fulla af tårar — och
läpparna darrade till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
