Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort efter begrafningen vandrade sönerna, både
gifta och ogifta, ut till Amerika.
Lisas gosse hade fått gården, som fadern
befallt, men stanna kvar och se »oäktingen» ta*
försteget, det ville de inte.
Och liirEnoch?
Ja, en duktig kommunalman blef han ju,
ty till det var han inkörd, men makten hade
han inte i sig. Enoch hade präglat honom till
sin af bild: så länge präglingen satt i, var han
Enoch. Sedan blef han sig själf — och det var
ett själf, som hade många skavanker.
Byfolket flockade sig kring honom, af vana
vid namnet. Att han klippte dem intill skinnet
ibland, brydde de sig inte om, ty det var
sådant som de förstodo. »Han afverkade ändå
skog och bar sig åt som folk!»
Stor ära fick också lilT Enoch uppbära för
morfaderns kamp mot frosten. — — Och han
höll till godo med äran, herre, fast kampen för
längesedan var nedlagd!
Och under tiden spåddes Enochs starka
blod ut bland främmande raser! År det så, att
vi behöfva spädas ut häruppe? . . .
Vet du, hvad jag fann under en bräda i
log-golfvet en dag, när det föll mig in att göra
en undersökning? Jo, en kortbladig och
skarpslipad yxa.
På skaftet stod hans, målarens, namn inskuret.
Nordanfrån. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
