Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då förstod han med ens, hur en gosse skulle
kittla ett par flickläppar, som ställa sig »i tut!»
Då var han aderton och hon sexton år,
herre.
När Sten den dagen kom tillbaka till stugan
i fattigfärg, skrattade han så det klang.
Gamla Pär och hans hustru, tröttkörda
arbetshjon och så lika bärgen omkring dem, att
man ibland inte kunde skilja dem åt — sågo
båda i häpnad upp från arbetet.
Båda grundade öfver hvad de hört, men
först dagen därpå kom sig Pär för att säga:
»Du skratta i går du, Sten?»
Sten förstod nog frågan, men han teg.
Knyta samman hvad de hört med något
visst, kunde inte föräldrarna, men de gömde på
Stens skratt ändå, gömde på det som om de
hade hört undret af göksång midt i vintern.
Hvad kunde de där två barnen, Karin och
Sten, göra annat än bli fästefolk? De hade ju
växt hvarann närmare tum efter tum, långt
innan de kände hvarann.
Torparpojkens försök att komma upp till
henne, »rika Hans flicka», hade svårt roat Karin.
Ja, hon hade till och med skaffat sig en egen
tidräkning från de försöken.–
»Det hände, när pojken var vid tallen: det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
