Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Karin hörde till de där som bara vill
en sak i sender. Det är starkt folk, det! Nu
ville hon ha Sten, och Sten skulle hon ha.
Om det dröjde gjorde ingenting, ty vänta
kunde hon, och vara »tro» kunde hon med.
Ville far tvinga henne ta en ann, gick hon hellre
i vattnet.–
Men grubbla hur hon ville — kunde hon
bara hitta på ett råd.
Sten måste bli en lärd, »en riktigt lärd med
guldgalon på, ty för dem rent stod far på
näsan».
Men Sten ville inte bli en lärd »med
guldgalon på» utan höll fast vid sin unga kärlek
som en ostra vid sitt skimrande skal.
Men Karin lirkade och lirkade.
»Tänk, att få se rika Hans svepa mössan
af hufvudet och säga, att han tackade allra
ödmjukast för slik ära att få en sådan måg!
Och slippa hållas i skogen med
vinterhuggning och kanske få sitta i soffan med själfva
kungen! Allt var så lätt, om bara Sten ville.
Det hade prästen sagt, och han visste väl, han!»
Det faller inom naturens lagar, herre, att
hon till sist fick honom dit hon ville; men när
väl så skett, gret hon en hel natt, »därför att hon
säkert kände, att hon aldrig hade kunnat lämna
Sten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
