Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fra Svipop til Venåsen (1892) - Jon Hjellum og Sjur Svipop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon Hjellum og Sjur Svipop 117
«Det er riktig ikke så langt op til dig som jeg trodde, Sjur, det
merket jeg idag.»
Det var samme dags eftermiddag. Himmelen var klarnet op, det
var friskt og koldt. Solen var alt gått under i baklien og et stykke
op på solsiden; den øvre halvdel lå og glitret i den matte aftensol.
Like i skillet mellem sol og skygge kunde en se et underlig tog.
som langsomt kravlet sig opover i sneen, alltid høiere og høiere.
Først gikk Jon med en stor sneskuffe i hånden og truger (snesko)
på benene og trampet vei. Litt lenger nede kom Sjur Svipop med
en diger, gammel ku i bånd som stampet langsomt avsted så vom
og yver nesten slepte på sneen. Nedenfor der kom Svipopkjerringen
langbent med opkiltrete skjørter og noen flatbrødstykker i hånden,
— og så en liten, mager gneldrende gris med trynet rett frem som
en sneplog.
Langsomt sneglet de sig opover i den blanke vintersol, alltid
høiere og høiere, så de til slutt fra dalbunnen bare så ut som små,
sorte prikker.
Det var Svipopfolket som flyttet op til Jon Hjellum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
